BENGT-URBAN FRANSSON PITEA-TIDNINGEN.SE: Allt vatten ska till havs

Ni har säkert hört det förr men det tål att upprepas. Politik är att vilja. Den yttersta frågan för politiken är alltså vad man vill åstadkomma. Det finns inte heller något så avslöjande som om man är nöjd med vad man åstadkommit. Är man nöjd så har man ju fått som man vill.
När man ser Fredrik Reinfeldt och Anders Borg stå i tv och klappa sig för bröstet och lovprisa effekterna av den egna politiken så kan man bara dra en slutsats av det. Man har fått som man vill. Det som händer i Sverige i dag är ett uttryck för Moderaternas vilja att forma samhället på sitt sätt. Det som händer är effekten av en medveten strategi från deras håll. Något annat ska vi inte inbilla oss. Men det gäller att komma ihåg att så är fallet. För herrarna Reinfeldt och Borg vill ju inte riktigt kännas vid verkligheten i alla lägen, utan vill gärna beskriva den i andra termer.
Det tydligaste exemplet av dem alla är skattesänkningarna som regeringen genomfört och som av moderaterna beskrivs som en satsning på låg- och medelinkomsttagarna i vårt land. Gång på gång lyfter statsministern fram undersköterskan som exemplet på hur mycket bättre medelsvensson fått det under denna mandatperiod. Ingen kan säga att han ljuger. Undersköterskan har fått lägre skatt och mer i plånboken innan alla levnadsomkostnader ska betalas. Det kan ingen ifrågasätta. Men där stannar Reinfeldt i sin verklighetsbeskrivning, och det förstår jag. För skulle han berätta hela historien så kommer den moderata viljan i full dager. Och det är taktiskt sett inte riktigt bra.

Om historieberättaren Fredrik skulle ha läst sagan till slut så skulle det ha kunnat låta så här. Det var en gång ett land där vi Moderater fick makten efter många år. Vi ville förändra och förbättra vårt samhälle. För det är det viktiga att sänka skatten så att man tjänar mer. Det betyder samtidigt att det finns mindre pengar till generell välfärd i vårt land. Men det är bra eftersom vi inte tycker om gemensamma lösningar. Nej, var och en ska få köpa de lösningar man vill ha. Och får man lägre skatt har man kvar mer pengar till detta. Nu när det gått några år så kan vi se att alla fått det bättre. Undersköterskan har fått mer pengar i sin plånbok. Hon har fått det bättre. Visserligen inte lika mycket bättre som de som redan hade mer. Men har man mer ska man också få mer i sänkningar. Vi är nöjda. Den procent av svenskarna som har inkomster på mer än en miljon kronor per år har fått lika mycket att dela på i skattesänkningar som de 25 procent av svenskarna som tjänar minst. Men har man mycket så krävs det ju mer i sänkningar för att man ska uppleva att man fått lika mycket ut av vår politik. Så mer till den som har mycket. Allt vatten ska ju till havs. Då blir alla nöjda. Undersköterskan blir glad för på marginalen är hennes skattesänkning viktig. Och de rika blir ju än rikare och då kan de stå ut med skattesänkningar för de andra också.

Men så kan det väl ändå inte vara, tänker du nog. Men så är det. En rik procent av befolkningen har fått dela på lika mycket som den fattigaste fjärdedelen av befolkningen fått. Och politik handlar om att vilja. Och profilen på de skattesänkningar som gjorts är ett uttryck för Moderaternas politiska vilja. Intet nytt under solen. Mycket ska ha mer. Eller som min mormor brukade säga: Allt vatten ska till havs. Det om något präglar moderat politik, i dag liksom i går.