Ibland är det svårt att förstå hur det överhuvudtaget kan finnas ett borgerligt övertag i opinionen. Eftersom deras politik vare sig ökar jämlikheten, friheten eller solidariteten för de flesta borde den vara lättavvisad.
Men nu sitter vi här med en borgerlig regering på andra perioden även om rena fakta talar emot det. Sommaren står i zenit men det gör inte arbetarrörelsen.
Varför har vi till vänster så dåligt självförtroende? Vi måste nog börja våga lita på att det vi ser i världen och känner inför den är riktigt. Våga tro att vi har rätt helt enkelt. Men också våga formulera alternativ.
För att nå framgång måste vi till vänster jobba hårdare än de som äger makten, medierna och marknaden.
1. Kapitalismen krisar hela tiden och kräver att bli räddad av oss medborgare. Socialism för de rika, som Slavoj Žižek kallar det.
De senaste räddningspaketen har kostat medborgarna i Portugal 800 miljarder kronor, Grekland 1100 miljarder, Irland 850 miljarder och USA 5200 miljarder kronor. Pengar som om de satsats på klimatåtgärder eller offentliga jobb hade fört världen framåt.
Slutsatsen är enkel: finanssektorn som skapat denna kris måste regleras, kontrolleras och beskattas så att denna typ av räddningsaktioner inte blir nödvändiga i framtiden.
2. Arbetslösheten skenar just nu och skapar frustration och hopplöshet.
I finanskrisens spår är ungdomsarbetslösheten skyhög. Runt 25,4 procent av de svenska ungdomarna har vare sig arbete eller utbildning just nu.
Likadant är det i Europa och USA. Unga människor ställs utanför och förlorar siktet på framtiden. Här krävs massiva insatser för att skapa jobb - inte minst i offentlig sektor. Till priset av ett par jobbskatteavdrag skulle 100 000 arbetslösa kunna anställas i offentlig sektor i Sverige.
3. Ojämlikheten ökar dramatiskt. 1980 tjänade en svensk direktör som tio industriarbetare, 1997 hade det stigit till 28 jobbare och 2007 krävdes det 51 stycken. I USA krävs det 360 jobbare för att mätta en direktör.
Den rikaste en-procenten fick 25 procent av inkomsterna i USA 2010 och kontrollerade 40 procent av kapitalet. Nobelpristagarna Stigliz och Krugman menar att den ekonomiska krisen berodde på den sjuka snedfördelning som gjort att både arbetar- och medelklass fick finansiera sin konsumtion med lån, vilket skapade bolånebubblan.
Här krävs en helt ny giv, där arbete och löner får en större del av kakan. Om inte annat för att det ekonomiska systemet behöver det.
Även i Sverige har ojämlikheten ökat det sista decenniet. Men regeringen vare sig kan eller vill göra något för att vända den utvecklingen, istället vill de pressa ner lönerna för dem längst ner.
Det borde vara en utgångspunkt för vänstern att ta spjärn mot dessa dramatiskt ökande orättvisor och formulera en politik för jämlikhet. Låt oss kalla den socialistisk.