Allt fler har otrygga jobb

ARBETE. Tillfälliga anställningar, korta inhopp vid behov, vikariat, prov-och projektanställningar är anställningsformer som ökat i allt snabbare takt. Arbetsgivarna efterfrågar flexibilitet och arbetsmarknaden har delvis böjt sig för dessa krav. Konsekvenserna för den enskilde har blivit otrygga jobb, stress och jäkt. Samtidigt önskar sig allt fler fast jobb.

Piteå2007-07-17 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Goda tider har inte förändrat detta förhållande. Deltiderna och visstidsanställningar är fortfarande vanliga. Arbetsgivarna eftersträvar, som det alltid heter från det hållet större möjligheter att sortera bland sina anställda, då blir deltids-och visstidsanställningar allt vanligare. Utvecklingen satte fart under 1990-talets massarbetslöshetsår, men har sedan fortsatt i accelererande takt. Detta trots högkonjunktur och ett stort utbud av jobb. Det är som arbetsgivarna inte längre vill ta sitt ansvar- Låt-gå-inställningen har blivit mer regel en undantag. Otryggheten har ökat.



Mer än 15 procent av samtliga anställda i dag tidsbegränsade jobb. Totalt rör det sig om närmare 600 000 arbetstagare. Med den borgerliga regeringens nya skräpjobb med de så kallade pigavdragen lär deltiderna och timanställningarna bli allt fler.

I en sådan utveckling är det de allra svagaste på arbetsmarknaden som drabbas hårdast. Det är därför inte överraskande att det är kvinnor som dominerar bland de visstidsanställda, men här återfinns också många unga män och invandrare. När arbetsgivarna i debatten angriper den stelbenta, och som det ofta heter, gammalmodiga svenska arbetsrätten, har man redan skapat anställningsförhållanden som är otrygga. Så kallade "springvikarier" och projektanställningar har ökat explosionsartat under de senaste åren. Allt på de fasta jobbens bekostnad.



En a-kassa som kraftigt försämrats eller socialbidrag får stå för försörjningen när arbetstiden begränsas. Arbetstagarens ställning har blivit allt otryggare. För när det tidsbegränsade jobbet är slut gäller det att hitta något nytt att göra. Det blir svårt att få fason på tillvaron. Dessutom är det svårt för alla med tillfälliga arbeten, att få ett banklån eller att skriva kontrakt för en så livsnödvändig sak som en egen bostad.

Om det någonsin ska bli en rätsida på en flexibilitet som drabbar allt fler i form av osäkra anställningar vore ett första steg att tiden för tillfälliga anställningar minskas från tolv till sex månader. Därefter måste den tillfälligt anställde erbjudas förtur till fast jobb.



Nu ska vi självfallet inte räkna med att det nya arbetarpartiet i skepnad av moderata samlingspartiet och dess arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin någonsin kommer att lägga ett sådant förslag på riksdagens bord. Vi har en regering som ensidigt står upp för arbetsgivarparten. Trygga anställningar finns inte på högeralliansens agenda. De som framförallt drabbas av de korta anställningsformerna är ungdomar, kvinnor och invandrare. Samtliga grupper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Ofta finns de inom branscher som redan har ett lågt löneläge och obekväma arbetstider. Till exempel inom hotell-och restaurang och handeln.

Anställning vid behov innebär den allra största otryggheten. Arbetsgivaren ringer och erbjuder jobb när sådant finns.

Då kan det handla om några timmars arbete till låg lön. Det är en typ av anställning som helt enkelt borde förbjudas. Den är grunden människofientlig. Det finns många skäl för att lagen om anställningsskydd skärps.

 Kenneth Jonsgården
Läs mer om