Under tio års tid har Rädda Barnen årligen presenterat en rapport över hur den så kallade barnfattigdomen utvecklas i vårt land. I årets rapport som bygger på den senast tillgängliga statistiken från år 2009 visar att barnfattigdomen ökar för andra året i rad efter att tidigare ha minskat.
Mellan åren 2008 och 2009 ökade antalet barn som lever i familjer med en utsatt ekonomisk situation, det vill säga med en disponibel inkomst under 11 424 kr för en vuxen och ett barn, eller i familjer som får försörjningsstöd från kommunen, med tjugoåtta tusen till tvåhundrafyrtioåtta tusen barn. Detta motsvarar 13 procent av alla barn i åldrar 0-17 år.
I Pite älvdal ligger andelen barn i relativ fattigdom i de tre mindre kommunerna nära riksgenomsnittet. I Arjeplog återfinns 12,8 procent av alla barn i åldrarna 0-17 år i familjer som lever i relativ fattigdom, I Arvidsjaur 12,1 procent och i Älvsbyn 11,8 procent. I Piteå kommun är däremot andelen barn som lever i familjer med utsatt ekonomisk situation avsevärt lägre och uppgår till 6,1 procent.
Att så pass stor andel av de svenska barnen lever i relativ fattigdom är en skamfläck för ett välfärdssamhälle som Sverige eftersom klyftorna mellan den som står på solsidan och den som står i skuggan växer allt mer. Barn, vars föräldrar lever i en ekonomiskt utsatt situation, drabbas hårt av detta. Många av dessa barn tar också på sig en stor börda när de försöker skydda föräldrarna från ekonomiska påfrestningar. Det är inte alls ovanligt att barn i denna grupp sjukanmäler sig när det är dags för skolaktiviteter som medför extra utgifter bara för att bespara föräldrarna oro och ytterligare problem. Barnet blir bärare av föräldrarnas problem.
Att situationen förvärrats för dessa barnfamiljer är ingen nyhet för de frivilligorganisationer som hjälper barn och unga. Organisationen Majblomman som arbetar för att minska barnfattigdomens verkningar har sett hur sökbilden gått från att familjer söker bidrag till sådant som kan sätta guldkant på en annars slitig tillvaro till att i huvudsak handla om stöd till saker som är nödvändiga för att täcka basala behov, till exempel kläder, skor, medicin och glasögon. Detta tyder på att de familjer som lever i en utsatt ekonomisk situation har fått allt svårare att klara sig.
Statsminister Fredrik Reinfeldt riktar kritik mot att undersökningen baserar sig på siffror från krisåret 2009, och menar att regeringen vidtagit en rad åtgärder mot barnfattigdomen sedan dess, exempelvis i form av höjda flerbarnstillägg och höjd barndel i bostadstillägget. Förvisso är dessa åtgärder bra, men är långt ifrån tillräckliga. Statsministern menar vidare att den viktigaste faktorn för att motverka barnfattigdomen är att föräldrarna kommer i arbete. Där har han helt rätt, för med den politik som han och hans regering har fört så hamnar föräldrarna mycket snabbt i en mycket utsatt ekonomisk situation om de blir sjukskrivna eller arbetslösa. Det är effekten av den politik man fört kring våra trygghetsförsäkringar. Piskan slår inte bara mot föräldrarna, den träffar också barnen. Det är den krassa verkligheten i dagens Sverige.