Allt är inte guld och gröna skogar

Olof Abrahamsson, S-politisk chefredaktör på NSD, anser att Stefan Löfven är ett bra val som ny partiledare för socialdemokraterna. (Arkivbild)

Olof Abrahamsson, S-politisk chefredaktör på NSD, anser att Stefan Löfven är ett bra val som ny partiledare för socialdemokraterna. (Arkivbild)

Foto: Maria Johansson

Piteå2012-05-24 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Olov Abrahamsson har deltagit i en journalistresa till Burma som arrangerats av Olof Palmes Internationella Center. Han kommer i två krönikor att berätta om sin resa till landet. Här följer hans första krönika:

Under flera decennier har Burma varit en av världens hårdaste militärdiktaturer och en paria i det internationella samfundet. Men nu har militärerna bytt från uniform till finkostym. En reformprocess har påbörjats. Demokratikämpen Aung San Suu Kyi släpptes 13 november 2010 och har inlett en dialog med den förhållandevis reforminriktade presidenten Thein Sein. I valet i april, som handlade om bara 45 av totalt 1160 platser i landets parlament, vann Aung San Suu Kyi och hennes parti NLD (National League of Democracy) en jordskredsseger.

Thein Sein vill visa upp en snygg fasad för världen när Burma tar hand om ordförandeskapet i den asiatiska samarbetsorganisationen Asean 2014. Men frågan är vad som händer sedan och hur mycket makt som den gamla makteliten är beredd att släppa ifrån sig. 2015 kommer det första verkliga testet när det ska genomföras demokratiska val i hela landet.

Många i omvärlden har redan tjusats av förändringarna i Burma. EU och USA har lättat på sanktionerna. Investerarna står på kö i Rangoon. Resebilagorna i Sverige börjar fyllas med reportage om det vackra, varma och leende Burma. Men det räcker med att skrapa bara litet grand på fernissan för att se att Burma har en lång väg kvar till demokrati och anständighet.

"Vi upplever ingen förändring på landsbygden och bland gräsrötterna", säger Sue Sue Nwea som jag och två andra svenska journalister, som deltar i en resa med Olof Palmes Internationella Centrum, träffar i ett hus vid en dammig bygata i utkanten av Rangoon.

I landet förekommer dessutom fortfarande omfattande barnarbete. I foajén till Panda Hotell i Rangoon får den svenska delegationen ta del av skakande vittnesmål från fyra flickor. Tre av dem är sexton år, en har precis fyllt sjutton. De jobbar under vidriga förhållanden. De har en månadslön som motsvarar 500 svenska kronor för fjorton timmars arbetsdag, sex dagar i veckan, i en kinesisk textilfabrik.

"I de industriella zonerna i Rangoon-området finns omkring 100 000 barnarbetare", berättar en företrädare för Workers Solidarity League of Burma som ordnat mötet med flickorna. Varje kväll tvingas de vandra hem från jobbet genom de mörka, helt oupplysta, gatorna i kåkstäderna som ligger runt textil- och skofabrikerna. Risken för övergrepp är enorm.

Burma är ett fattigt land. Men regimen är inte utan pengar. Fördelningen är emellertid abnorm. Bara 4 procent av den offentliga budgeten går till utbildning. Ungefär 30-40 procent av den statliga budgeten går till militären. Antagligen är siffran ännu högre. Många säger att generalerna har byggt upp stora hemliga konton. Det är en skevhet som omvärlden inte kan blunda för. En regering som inte ens försöker ge sina barn en ordentlig grundutbildning borde inte ses med blida ögon av USA, EU, FN och andra internationella organ.

Läs mer om