Allt är inte CIA:s fel
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
CIA togs, liksom underrättelsebranschen världen över, på sängen av händelserna den 11 september 2001. För detta har CIA med rätta kritiserats. Det var ju CIA som utbildade den saudiske miljardärssonen bin Ladin och hans kumpaner för "det heliga kriget" mot Sovjetunionen i Afghanistan. Man borde därför ha haft fullständig koll på hans förehavanden.
Senare har CIA fått stå till svars för misstagen kring Irak. Men det var faktiskt inte CIA som vilseledde amerikanerna om Saddams avsikter, utan Bushadministrationen.
Vicepresidenten Dick Cheney, rustningsindustrins företrädare i administrationen och en man med ovanligt rymligt samvete, sågs varje dag passera in i CIA:s högkvarter, där han redigerade den information som skulle gå vidare till de politiska beslutsfattarna.
Enskilda CIA-funktionärer frågasatte både massförstörelsevapnen och Saddams påstådda samröre med al-Qaida. Man varnade också för att en invasion av Irak skulle skapa ett verkligt terrorhot.
Men de utrikespolitiska dilettanterna Bush & Rice i Vita huset lät sig villigt styras av krigsmanipulatörerna. Amerikanska UD var sidsteppat och Colin Powell beskriver i dag presentationen av "bevisen" inför FN som ett lågvattenmärke i sin karriär.
Som alltid när den politiska ledningen i USA begått misstag, har CIA-chefernas huvuden rullat. Allen Dulles sparkades av John Kennedy i samband med den misslyckade invasionen av Kuba. Lyndon B Johnson gav John McCone skulden för att Vietnamkriget gick dåligt. George Tenet fick sparken 2004, och nu har även efterträdaren Porter J Goss fått gå till följd av den allt värre röran i CIA.
USA har i dag sexton underättelseorganisationer. Bush har tvingats tillsätta en högste samordnare för det amerikanska spioneriet, som klagat på att inte ens han har inblick i den underrättelseapparat som Rumsfeld byggt upp i Pentagon.
Det är alltså knappast brist på underrättelser som är problemet, utan hur informationen tolkas och används av en politiskt alltmer trängd president och en spretig och inkompetent administration.