Ledare: Alliansen missleder väljare i vittring på makten

Redan under valnatten, med siffror som pekade på att Alliansen fått färre mandat än de rödgröna, började högerblocket aggressivt mantra att detta betyder Stefan Löfvens avgång. Trots att alla reportrar vid upprepade tillfällen förklarade att 144 mandat är fler än 142.

Utöver Alliansens lönlösa försök att hävda att de trots allt blivit störst spreds också en annan berättelse. Jag var nog inte ensam om att höja på ögonbrynen när Jan Björklund (L) i sitt tal under valnatten proklamerade sin oro över de två ”extremistpartierna” som stärkts påtagligt i valet. Björklund talar alltså om Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

Att högern har beröringsskräck med V är ingen större nyhet, ändå är det anmärkningsvärt hur man nu allt hårdare försöker klumpa ihop dem med SD. När Alliansen intervjuades i SVTs valstudio under valnatten får Ulf Kristersson (M) frågan hur han tänkt att han ska kunna ta över regeringsmakten utan stöd från SD. Åter igen blir svaret att lyfta fram V.

”En Alliansregering kommer aldrig låta Sverigedemokraterna få den rollen som Vänsterpartiet fått i den här regeringen” säger Kristensson (M). Att svara som Kristersson gör, är att påvisa att ett samarbete med V är ett lika stort svek som att samarbeta med SD.

Att sätta likhetstecken mellan V och SD och måla upp dem båda som två extremistiska partier tjänar ingenting annat till än att gardera sig för ett potentiellt framtida samarbete med Sverigedemokraterna.

Om högern lyckas klistra extremist-etiketten på Vänsterpartiet kan Alliansen lugnt kalla till presskonferens och prata om hur olyckligt det är att Sverige nu gjort sig beroende av att samarbeta med just extremister. Sen kan man peka på att vi måste välja mellan pest eller kolera och sen ta över makten med antingen aktivt eller passivt stöd från SD.

Det finns de som hävdar att Alliansen är benhård med att ett samarbete med SD är uteslutet, att det är glasklart. Jag hoppas verkligen att det är så, men kan man förebrå någon som inte känner sig lika säker på den punkten?

Senast den tjugoåttonde juni skriver Aftonbladet om Alliansens utspel om att släppa in SD på ordförandeposter i riksdagens utskott.

Den artonde augusti rapporterar Omni att kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, Christian Sonesson (M), både kan tänka sig att samarbeta och styra ihop med Sverigedemokraterna. I samma artikel skriver Omni att även Moderaterna i Sölvesborg sagt att de är villiga att samarbeta med SD.

Den tredje september går Aftonbladet ut med siffror som visar på att 64% av moderatväljarna, 72% av KD-väljarna och varannan alliansväljare vill att Alliansen tar över makten med stöd av Sverigedemokraterna.

Och så sent som i onsdags rapporterar SVT att även Moderaterna i Askersund öppnar upp för samarbete med SD.

Jag hoppas att Alliansen kan släppa blockpolitiken, att man är beredd att svälja sin stolthet och göra det som är bäst för framtiden. Men jag är väldigt rädd att Alliansen fått för stor vittring på Rosenbad. Och helt ärligt vem kan klandra mig.