Inte bara engagemanget brast, det saknades också konkret politik, förutom att jobben skulle växa till i högkonjunkturen. Hur de många utanförstående skulle ta sig in på arbetsmarknaden lyckades socialdemokraterna aldrig förklara.
Jobben kommer att bli avgörande även i valet 2010. Det är den måttstock som väljarna kommer att använda för att betygsätta den borgerliga regeringen.
Jag är övertygad om att det utanförskap som alliansen talat om inte kommer att ha minskat med deras politik. Många kommer dessutom att få känna av standardsänkningar.
Därför blir socialdemokratins främsta uppgift att utarbeta ett konkret alternativ som ger fler människor jobb utan försämrade villkor.
Otydlighet och ovilja att angripa de verkliga problemen präglade dessvärre flera delar av den socialdemokratiska politiken. Stopplag mot privata verksamheter inom sjukvården istället för att ta itu med kö- och tillgänglighetsproblemen. Ambivalent attityd till småföretagare - allmänt välvilligt tal, men mycket litet handling.
Om Vattenfall var man tydlig i ägarfrågan, men otydlig om på vilket sätt lägre elpriser skulle åstadkommas i praktiken. Det är ingen hemlighet att det inom det socialdemokratiska partiet finns olika åsikter om hur ekonomisk politik, näringspolitik och företagarpolitik ska bedrivas.
Efter valet höjer nu traditionalisterna rösten. De angriper den ekonomiska politikens grundprinciper och anser att de är alltför marknadsliberala. Visst var den överdrivna fokuseringen på starka statsfinanser olycklig. Men ordning och reda i de offentliga finanserna och låg inflation - skulle det vara borgerlig politik?
Nej, det är självklara förutsättningar i dagens globaliserade värld. Under Göran Persson har partiet tuvhoppat mellan falangerna för att i valrörelsen plötsligt kantra över åt traditionalistiskt håll.
En stark socialdemokratiskt politik byggs inte genom att den ena falangen kör över den andra. Men istället för tuvhoppande behövs en långsiktig (om uttrycket tillåts) allians mellan falangerna.
En plattform för ekonomisk politik, företagande, jobben och den offentliga sektorn som alla kan ställa upp på. Detta måste den kommande partiordföranden åstadkomma de närmaste åren.
Och den nya socialdemokratins politik ska vara inriktad på att lösa verkliga problem som väljarna upplever i en alltmer globaliserad ekonomi.
Inte i första hand värna om de system som en gång byggts upp.