År 2005 slöt den dåvarande socialdemokratiska regeringen ett avtal med Saudiarabien kring ett militärt samarbete där det bland annat regleras att båda länderna ska främja att industrin utformar gemensamma projekt för sammansättning eller produktion av militär utrustning i den andra partens land. Detta avtal i sig är minst sagt kontroversiellt då Saudiarabien inte står för som sinnebilden för vad vi i väst ser som en demokrati.
Detta avtal är därmed en skamfläck i bokslutet över den förra socialdemokratiska regeringens agerande. I avtalet finns det inga skrivningar om att Sverige skulle vara med och bygga upp en missilfabrik i den saudiska öknen. I en riksdagsdebatt försvarar den dåvarande utrikesministern Laila Freivalds avtalet med att det är värdefullt att värna stabiliteten i den oroliga arabvärlden och att Saudiarabien har en avgörande betydelse för en stabil prisbild på olja genom sin betydelse för upprätthållandet av oljeproduktionen i världen.
Under den senaste veckan har det framkommit uppgifter om att Sverige via myndigheten Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och ett för detta ändamål upprättat bulvanföretag ska vara inblandat i etablerandet av en missilfabrik i Saudiarabien. FOI förnekar, genom sin generaldirektör att ett sådant projekt ska finnas. Statssekreteraren på Försvarsdepartementet Håkan Jevrell vägrar att kommentera saken eftersom projektet är hemligstämplat.
Inledningsvis förnekade också försvarsminister Sten Tolgfors all kännedom om projektet. I slutet av förra veckan lämnade plötsligt försvarsministerns egen pressekreterare beskedet att det fattats regeringsbeslut i frågan och att regeringen vid ett regeringssammanträde den 20 november 2008, lett av statsminister Fredrik Reinfeldt själv, fattade beslut om att ge FOI tillåtelse att skriva ett projektavtal för att hjälpa Saudiarabien med vapenfabriken.
Enligt uppgifter i media ska värdet på samarbetsavtalet mellan Sverige och Saudiarabien ligga på omkring tre till fyra miljarder svenska kronor, vilket motsvarar en fjärdedel av den nuvarande svenska vapenexporten, och skulle kunna ge närmare 2 000 nya jobb i Sverige.
Detta är alltså ingen liten skitaffär på marginalen, och en sådan fråga passerar knappast obemärkt förbi, särskilt med tanke på läget i den del av världen som samarbetet rör. Detta ovanpå den redan så stora vapenexport som går till Saudiarabien via ordinarie kanaler, och som 2011 uppgick till ett värde på tre miljarder kronor.
Särskilt besvärande blir statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande i fredagens Eko-sändning sett i ljuset av detta. Reinfeldt sade då: "Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder.".
Den fråga man måste ställa sig utifrån detta är om statsminister Reinfeldt och försvarsminister Tolgfors utan att darra på manschetten varit med om att mörklägga den svenska inblandningen i fabriken för att på så sätt värna om svenska exportintäkter.
För att röna klarhet i detta måste alla kort upp på bordet för granskning, och detta gäller såväl de kort som spelades ut under den förra socialdemokratiska regeringen som de som spelats ut av nuvarande regering. Mest intressanta i detta sammanhang blir att se de kort som tidigare gömts i rockärmen. Det svenska folket har rätt att få klarhet i hur mycket den svenska regeringen varit involverad i dessa tvivelaktiga affärer, så att ansvar kan utkrävas.