Denver, Oslo, Utöya, Baku, Alabama, Kauhajoki, Tuusula, Virginia, Erfurt, Columbine, Port Arthur, Dunblane, Killeen, Montreal, Hungerford och Fullerton.
Sexton platser med ett gemensamt. De har alla drabbats av galningars vansinnesdåd. Dåd där tvåhundraåttiotvå oskyldiga människor fått sätta livet till för den ondska och vrede som förmörkat gärningsmännens sinnen. Oskyldiga som blivit utsedda till måltavlor för det hat mot samhället och omgivningen som Anders Behring Breivik, Farda Gadyrov, Michael McLendon, Matti Saari, Pekka-Eric Auvinen, Seung-Hui Cho, Robert Steinhaeuser, Eric Harris, Dylan Klebold, Martin Bryant, Thomas Hamilton, George Hennard, James Edward Pough, Marc Lepine, Michael Ryan och Edward Charles Allaway burit inom sig. Människor som fått plikta för livet för all den ondska som världen rymmer.
För varje enskilt av dessa dödsoffer och anhöriga till dem. och för alla de övriga som skadats vid dessa då, är det pris man fått betala för dessa människors galenskap ofattbart högt och i det närmaste omöjligt att förstå vidden av. Ett pris för människors galenskap och samhällets oförmåga att se och förstå vart dessa människor är på väg och vad de är i stånd att göra mot människor i sin närhet. Mänskliga tragedier som för alltid kommer att förändra människors liv och under lång tid kommer att påverka de samhällen där dessa vansinnesdåd utspelat sig.
Två av dåden sticker ut på ett särskilt sätt. Det är Anders Behring Breivik båda vansinnesdåd, bombdådet i regeringskvarteren i Oslo och vansinnesskjutningen på Utöya. Dessa dåd hade nämligen en tydlig politisk profil och var direkt riktat mot Arbeiderpartiet och dess ungdomsorganisation AUF. Det var ett angrepp mot demokratins kärna då Behring Breiviks mål var att slå undan fötterna för de idéer som Arbeiderpartiet och AUF står för. Det gör inte dådet mer begripligt. Det är fortfarande en sjuk hjärnas verk, och bygger på en logik som du och jag inte kan se eller förstå. Men ett dåd riktad mot demokratiska verktyg väcker till viss del andra frågor än vad de andra vansinnesdåden gör, för frågan blir utöver frågor kring hur vansinnesdåd ska kunna förhindras också frågor kring hur man ska kunna skydda demokratin mot den typ av hot som galningar som Anders Behring Breivik utgör.
En fråga som ställs på sin spets när händelser som dödskjutningen på biografen i Aurora, Denver, inträffar är vad som får människor att falla ut ur ramen på detta sätt, att bli så uppfyllda av hat att alla spärrar släpper. När det gäller att förhindra denna typ av icke-politiska dåd handlar det kortsiktigt att hitta metoder för att upptäcka personer som gärningsmannen i Aurora, Robert Steinhaeuser i Erfurt, Farda Gadyrov i Baku och Pekka-Eric Auvinen i Tuusula i Finland. Personer som kan komma att uttrycka sitt hat och sin frustration genom våldsdåd och dödsskjutningar riktade mot oskyldiga. Långsiktigt handlar det om att se till att människor inte hamnar i livsituationer som gör att personer upplever ett så hopplöst utanförskap att det kan utvecklas till bottenlöst hat mot samhälle och omgivning.
När det gäller att motverka politiska dåd av den typ som Anders Behring Breivik utförde i Oslo och på Utöya handlar det i stället om att bekämpa de antidemokratiska värderingar och det extremistiska synsätt som ligger till grund för såväl högerextremt inspirerade som för radikalmuslimskt inspirerade terrordåd. Det är enda vägen. Och då måste vi möta Behring Breiviks och andras vansinnesdåd med ett oförtröttligt försvar av det öppna demokratiska samhälle som de är ute efter att krossa.
I lördagens ledare i Västerbottens Foklkblad skriver Felix Antman Debels:
"Hatet måste alltid stävjas. Det mångkulturella samhället, det öppna och demokratiska samhället är inget vi får ta för givet. Breiviks dåd riskerar att ingjuta rädsla, hatet hindrar oss från att utnyttja vår fulla demokratiska rätt. Det öppna samhället fiender får aldrig segra, gemensamt måste vi hindra att ett samhälle uppstår som inte ger alla tillträde."
Dessa ord får vi bära med oss när vi nu går vidare i vårt arbete för att skapa ett bättre och tryggare samhälle. Ett samhälle där vi förmår skydda oss mot galningar, oavsett om de drivs av ett ideologiskt grundat hat mot vårt öppna samhälle eller om det är galenskap grundat i enskilda individers allmänna hat mot samhälle, omgivning och samtid. Ett samhälle där oskyldiga människor inte ska behöva riskera att dödas, oavsett om de åker på AUF:s sommarläger på Utöya eller går på en filmpremiär i Aurora, Denver.