Enligt en Sifoundersökning som presenterades i förra veckan är oron för hur man ska klara ålderdomen stor bland det svenska folket. Endast en fjärdedel av de tillfrågade uppgav att det känns helt eller delvis tryggt att åldras. Tre fjärdedelar ansåg uppenbarligen inte att det känns tryggt att åldras i det Sverige vi byggt upp idag.
De äldres otrygghet i samhället har uppmärksammats stort i medierna under senare tid. I TV-nyheterna har vi fått ta del av berättelse efter berättelse där äldre berättar om sin oro och otrygghet. Det handlar om mycket gamla människor som upplever en sådan otrygghet i det egna hemmet att man helst skulle vilja få bo på ett äldreboende. Men man bedöms vara för frisk och få sina behov tillgodosedda i det egna hemmet med stöd av hemtjänst. Den bedömningen har i alla fall kommunens handläggare och domstolar gjort. Men otryggheten finns kvar där hos den äldre, trots att samhället har berättat att man har det bra.
Svårigheterna att få en plats på ett äldreboende är ett ofta återkommande tema i nyhetsberättelserna om de äldres situation. Detta hänger naturligtvis samman med de förändringar som gjorts i inriktningen på äldrevården. Stödet ska utformas så att man kan bo kvar så länge som möjligt i det egna boendet. Utifrån detta har antalet platser i särskilda boenden dragit ner ordentligt. Antalet platser på vad vi i dagligt tal kallar äldreboenden har minskat med trettiotusen sedan år 2000.
Detta hänger naturligtvis i huvudsak samman med att det är långt billigare med stödinsatser i hemmet. Men motiven har också varit att de äldre vill bo kvar så länge som det bara är möjligt i det egna hemmet. Visst är inställningen att äldre ska få bo kvar hemma i grunden god men, och detta är ett ytterst viktigt men, då måste detta kombineras med en djupgående respekt för den äldres önskan när den äldre så småningom känner att det inte längre fungerar. Finns denna känsla så känner också den äldre trygghet. Den känslan finns tyvärr inte idag. De äldre vet vad som krävs för att ”kvala” in på ett äldreboende idag.
Ska kvarboendeprincipen i äldreomsorgen fungera, och upplevas som en tillgång för den äldre, måste stödet i hemmet fungera. De äldre måste få möta ett fåtal personer som de kan bygga upp en trygg relation med. Så är det tyvärr inte på många håll i vårt land. Tack och lov har vi i norr en långt mycket högre kontinuitet i vår hemtjänst än man har på många andra ställen.
Ett annat orosmoln på de åldrandes himmel är pensionen. Det är många som oroas över hur de ska klara ekonomin den dag de går i pension. Många känner sig tvingade att jobba längre för att få en pension som det går att leva på. Detta skapar naturligtvis också en stor otrygghet.
Välfärden för de äldre är en av vårt samhälles riktigt stora utmaningar. Speciellt med tanke på hur den demografiska utvecklingen ser ut de närmaste decennierna. År 2030 kommer antalet personer som är 75 år eller äldre att vara sextio procent fler än idag. Samtidigt kommer den grupp i samhället som ska finansiera välfärden för de äldre, det vill säga de i åldrarna 20-64 år, att endast växa med fyra procent. Så nog finns det en hel del att tänka på. – för oss alla. För att alla ska kunna åldras med trygghet måste bli en självklarhet – igen!