Att kvinnor i högre grad än män jobbar deltid har de flesta insett sedan lång tid tillbaka, men nu har även statsminister Reinfeldt uppmärksammat detta och inser det problematiska i situationen. Visst är det positivt att Reinfeldt har målsättningen att fler kvinnor ska jobba heltid, men sedan landar han i den slutsats som moderater alltid verkar hamna i när det gäller samhällanalys, att problemet ligger hos den enskilde och de attityder den enskilde har. I det här fallet handlar det helt enkelt om att kvinnor behöver motiveras att i högre grad välja heltidsanställningar i stället för att arbeta deltid. Men problemet ligger i huvudsak på ett annat plan.
I dag är det mer än sjuhundratusen kvinnor som jobbar mindre än 35 timmar per vecka, vilket är mer än dubbelt så många som vad som gäller för männen. Och det är inte enbart kvinnor med småbarn som jobbar deltid utan deltidsarbetet finns representerat i alla åldrar, och består av såväl frivilligt deltidsarbete som av ofrivillig deltidsarbetslöshet.
Deltidsarbetets ojämlika fördelning mellan könen är ett problem. Ett annat är den ojämlika fördelningen mellan olika branscher, där kvinnodominerade branscher uppvisar högre grad av deltidsarbete. Detta tyder på att det i mycket hög grad är strukturella faktorer som styr hur hög andel deltidsarbete som förekommer inom olika branscher. Men framförallt finns det också strukturella faktorer som påverkar att kvinnor i högre grad också frivilligt väljer att arbeta deltid.
En av de förklaringar som brukar lyftas fram som en förklaring till att kvinnor oftare väljer att arbeta deltid är att kvinnor tar betydligt större ansvar för det obetalda hemarbetet än vad männen gör. Detta gäller även ansvaret för att ta hand om åldrande släktingar. I stället för att fokusera på detta jämställdhetsproblem väljer Fredrik Reinfeldt i stället minsta motståndets väg. Han väljer att försöka öka kvinnornas vilja att jobba heltid genom att öka utbudet av samhällssubventionerade billiga tjänster till hemmen i stället för att försöka skapa ett mer jämställt Sverige där män och kvinnor tar lika stort ansvar för det obetalda hemarbetet. Men detta hjälper bara den som har råd att använda sig av hushållsnära tjänster, och löser inte det grundläggande problemet.
En annan strukturell faktor som i högre grad begränsar kvinnors möjligheter till heltidsarbete är tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid. Skulle det finnas lösningar på detta skulle kvinnors arbetstid kunna ökas i hög grad. Men det är också så att kvaliteten i förskolan gör att många väljer deltidsarbete för att barnen inte ska behöva vistas i förskolan på heltid.
Det mest allvarliga är att Fredrik Reinfeldt fullständigt blundar för det största strukturella hindret för kvinnor att kunna arbeta heltid, nämligen hur arbetsmarknaden är organiserad. Enligt SCB är mer än trehundratusen svenskar ofrivilligt deltidsarbetslösa, eller som SCB uttrycker det "undersysselsatta". Detta är ett mycket utbrett problem, och de största problemen finns inte som de flesta tror inom den offentliga välfärdssektorn, utan inom den privata sektorn. Det erbjuds inte heltidstjänster så att kvinnorna har en verklig valmöjlighet.
I stället för att blunda för de verkliga problemen borde Reinfeldt och regeringen vidta konkreta och aktiva åtgärder för att stärka jämställdheten på arbetsmarknaden. Det handlar om rätt till heltid, barnomsorg på obekväm arbetstid, högre kvalitet i förskolan genom mer personal och en utbyggd äldreomsorg. Bättring Reinfeldt. Nu krävs det action.