80-talisterna - arbetslöshetsgenerationen
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Många borgerliga debattörer lyfter ju fram ungdomarnas önskemål om en flexibel arbetsmarknad som intäkt för en förändrad lagstiftning kring anställningsskydd och att detta skulle underlätta ungdomarnas möjlighet att få ett jobb.
Gustav Fridolin knyter i sin artikel ihop ungdomarnas upplevelse av dagens arbetsmarknadssituation och deras sätt att uttrycka sig kring sin syn på arbete och arbetsmarknaden. I många lägen lyfts det fram att ca två tredjedelar av ungdomarna svarar ja när de får frågan om de kommer att byta jobb inom de närmaste fem åren. Fridolin sätter in denna siffra i ett annat perspektiv än vad den traditionella analysen av detta svar brukar bygga på, nämligen som ett uttryck för en attityd och inställning till livet. Fridolin väljer att bygga sin analys på en undersökning från Ungdomsstyrelsen som visade på att 27 procent av 20-25-åringarna varit arbetslösa under någon period trots att undersökningen gjordes under brinnande högkonjunktur.
Fridolin menar att ungdomars förväntningar på morgondagen, förväntningar där arbetslöshet inte bara är en risk utan helt enkelt det mest troliga alternativet under den närmaste framtiden, gör att ungdomarna svarar som de gör. Man vill inte vara hoppjerkor på arbetsmarknaden, utan man kalkylerar helt rationellt att det är den framtid man går till mötes. Därför svarar två tredjedelar att man kommer att byta jobb. För så tror man att framtiden kommer att se ut.
Är det inte minst sagt en skrämmande bild av framtiden dessa 80-talister bär av framtiden? Att man inte kommer att uppleva en arbetsmarknad som är så trygg att man tror att man kommer att få jobba på ett och samma ställe under den närmaste femårsperioden. Att man tror att man kommer bli tvingad att byta mellan olika jobb. Och det är nog en bild som inte bara sträcker sig fem år framåt i tiden för dessa ungdomar. Risken är nog stor att man förväntar sig att arbetslivet kommer att se så ut även fortsättningsvis. Man tvingas anpassa sig till en ny verklighet som inte bygger på kontrakt och trygghet utan på tillfälliga inhopp på jobb, konstruerade vikariat och säsongsanställningar. Andelen unga under 25 som erbjuds tillsvidareanställningar har sjunkit från ca 80 procent år 1990 till under 50 procent i dag, medan snittet i OECD legat kvar på ca 75 procent under dessa år. Trenden är tydlig och skrämmande.
Gustav Fridolin har helt rätt i sin analys. 80-talisterna vill inte byta jobb för bytandets skull. De vill ha ett jobb. Därför är de inställda på att hoppa från jobb till jobb. Bara för att få ett jobb. Inställningen till en flexibel arbetsmarknad är något som tvingats på denna generation, inget de själva vill eller önskar. Frågan är om vi vill att de ska tvingas tänka så. I annat fall måste vi reagera och agera. Vi kan börja med att inte köpa alla de mytbilder som sprids. Fundera i stället på vad som ligger bakom förändrade attityder och sätt att agera. Verkligheten är ofta skrämmande rationell. Som att den 80-talist som går på ett vikariat som snart går ut faktiskt kallt räknar med att bli tvungen byta jobb - om det nu finns något jobb att gå till.