Partiledardebatterna i riksdagen har under det senaste året i alltför hög grad kommit att handla om hur en framtida regering ska se ut i stället för vilken politik som ska föras för att ta Sverige ur krisen. Men detta är en mycket medveten strategi från Fredrik Reinfeldts sida. Genom att ensidigt fokusera på regeringsfrågan försöker han komma undan från att behöva diskutera vilka framtidsvisioner dagens regering har. Han tror sig också på detta sätt kunna slippa att ställas till ansvar för den situation som idag råder i landet.
Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Mikael Damberg, som i riksdagsdebatterna ersätter Stefan Löfven eftersom han inte sitter i riksdagen, lät inte statsministern slippa undan så lätt. I lätt syrlig ton ställde han frågan till statsministern om det kunde finnas något samband mellan den politik som regeringen för och det faktum att de ekonomiska klyftorna i vårt land växer fortare än i andra länder. Men till skillnad från Mikael Damberg kunde inte Fredrik Reinfeldt se något sådant samband. Regeringen verkar i hans värld inte bära något som helst ansvar för att allt fler ungdomar går på aktivitetsstöd i stället för att få jobba, eller att kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd, i vardagligt tal socialbidrag, skjuter i höjden.
Mikael Damberg satte på ett föredömligt sätt fokus i sitt inlägg på arbetslöshetsproblemet och presenterade ett tjugotvå punkter långt program för att få fler i arbete i Sverige. Detta program avfärdade statsminister Fredrik Reinfeldt efter debatten som gammal skåpmat från den socialdemokratiska budgetmotionen. Och visst är huvudsakligen det punkter från denna motion som Damberg lyfter fram igen. Men vad beror det på att punkterna inte kunnat genomföras. Svaret är lika enkelt som självklart. Socialdemokraterna sitter i opposition och kan inte påverka vad som ska genomföras. Det ansvaret vilar på regeringspartiernas axlar. Socialdemokraterna skulle nog med öppna armar ha välkomnat om regeringen genomfört några av punkterna från den socialdemokratiska budgetmotionen. Då hade kanske arbetslösheten kunnat pressas ned något.
Men då liksom nu avfärdade statsministern nonchalant de socialdemokratiska förslagen. Ingen nittiodagarsgaranti för de unga, inget utbildningskontrakt för arbetslösa ungdomar som saknar fullständig gymnasieutbildning, inget stöd till yrkesintroduktionsjobb för de unga, och inget särskilt anställningsstöd till långtidsarbetslösa ungdomar. Inte heller något klimatinnovationsprogram som skulle kunna ge nya jobb, ingen innovativ offentlig upphandling och inget innovationspolitiskt råd. Listan på förslag som direkt ratades av Fredrik Reinfeldt kan göras lång. Alltför lång.
I gårdagens partiledardebatt blev det mer uppenbart än någonsin att Fredrik Reinfeldt och alliansen står utan politik för att pressa ned arbetslösheten medan Socialdemokraterna har åtminstone tjugotvå konkreta förslag som kan genomföras vid ett maktskifte i Sverige. Det är bara att hoppas att väljarna verkligen ser detta och att Fredrik Reinfeldt och hans allianskamrater inte tillåts smita undan från ansvaret för den skrämmande höga arbetslösheten.
Fotnot_ Listan med Socialdemokraternas tjugotvåpunktsprogram mot arbetslösheten hittar ni på www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/-Socialdemokraternas-forslag-for-fler-jobb/