Valet 1979 avgjordes sedan utlandssvenskarnas röster räknats. Den övervikt, med ett mandat, som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, då VPK, hade på valnatten byttes till en borgerlig övervikt i riksdagen med ett mandat.
Även inom borgerligheten skedde förändringar. Moderaterna blev större än Centerpartiet. De förra fick drygt 20 procent av rösterna och de senare drygt 18 procent.
Ändå blev centerledaren Thorbjörn Fälldin, inte moderatledaren Gösta Bohman, statsminister.
Demoskops mätning av väljarnas partisympatier kom för fyra veckor sedan. Den publicerades i Expressen 9 juli.
Mätningen hade 1 255 intervjuer och var gjord 30 juni till 7 juli. Sverigedemokraterna, SD, fick 18,7 procent, en ökning från 15,7 procent i institutets förra mätning.
SD är alltså uppe i det väljarstöd som borgerliga partier som får statsministerposten brukar få, som Centerpartiet 1979. Fälldins parti fick då 64 mandat i riksdagen.
Demoskops resultat skulle ha gett SD 67 mandat om det varit val. Det vore en ökning med 18 mandat jämfört med i dagens riksdag.
I juli kom även en mätning från Sentio där SD fick än högre stöd, 23 procent.
Om man återgår till Demoskops mätning skulle både S-ledda och M-ledda blocken ha fått färre mandat.
Den borgerliga alliansen skulle ha fått 139 mandat, två färre än i dag. Och de tre rödgröna partierna skulle ha fått 143 mandat, vilket vore 16 mandat färre än i dag.
Enligt decemberöverenskommelsen skulle det bli en fortsättning med S+MP-regering, eftersom det rödgröna blocket skulle vara större än alliansen.
Detta trots att de två regeringspartierna, S och MP, skulle få 20 mandat färre än i dag, 118 mandat. Vänsterpartiet skulle få 25 mandat.
I sitt tal i Almedalen kallade Jimmie Åkesson sitt parti för konservativt. Socialkonservativt är ett ord, utöver främlingsfientligt, som skulle passa in för att beskriva SD.
Åkesson, och SD, har en större tillhörighet till borgerligheten än till vänstersidans tre partier, av uttalanden och förslag att döma.
Trots att SD och alliansens partier skulle få 206 mandat, mot de tre rödgröna partiernas 143, enligt Demoskop, skulle det bli fortsatt S-ledd rödgrön regering enligt Demoskops mätning. Det irriterar de i SD och borgerligheten som är emot decemberöverenskommelsen.
De ser att i väljarkåren och riksdagen är de tre rödgröna partierna i minoritet. Ändå är det deras politik som genomförs, som nu i höst då a-kassan höjs.
Att inte en M-ledd alliansregering tar över beror på två saker. Det finns ingen samsyn mellan alliansen och SD i flykting- och invandringspolitiken. Det finns heller ingen samsyn, eller vilja till det, rörande en rad frågor som Natoanslutning, skatte- och välfärdsfrågor.
Regeringar tappar nästan alltid väljarstöd mellan valen och det sker ganska snabbt.
Trots att regeringsblocket tappat väljarstöd på fem procentenheter och nästan 20 mandat, enligt Demoskop, vinner den borgerliga oppositionen ingenting, utan tappar stöd. Bara SD verkar dra fördel av tappet för det rödgröna blocket.
Risken är att den uppmärksamhet SD fått i samband med sina annonser i Stockholms tunnelbana om tiggeri, och att flyktingfrågan är central i debatten i Sverige och Europa, gynnar partiet ytterligare. Och kan ge SD över 20 procent inte bara i Sentios mätning.