Idag går närmare 400 000 svenskar arbetslösa. Sverige befinner sig därför långt ifrån målet om full sysselsättning. Något måste därför göras så att arbetslösheten pressas ned och människor slipper uppleva arbetslösheten och dess ekonomiska och sociala baksidor. Behovet av kraftfulla finansiella stimulansåtgärder har länge varit stort utan att regeringen agerat. Samtidigt är resursbehoven inom vård, skola och omsorg skriande stora. Regeringen befinner sig därför i ett gyllene läge. Man skulle kunna slå flugor i en smäll. Men i stället står man vid sidan av och ser på och hoppas på att det femte jobbskatteavdraget ska lösa alla problem.
LO har vid upprepade tillfällen påpekat det goda i att investera i skola, vård och omsorg så att Sverige kan förbättra välfärden samtidigt som man kan pressa arbetslösheten nedåt mot målet om full sysselsättning. LO föreslår därför på central nivå ett höjt statsbidrag på 30 miljarder. Detta skulle möjliggöra en rejäl ambitionshöjning inom skola, vård och omsorg. Detta skulle ge reella möjligheter att möta de behov som större äldre generationer medför samt kunna ge en god grund för den upprustning som den svenska skolan så väl behöver.
Allt sedan den moderatledda regeringen valde att frysa statsbidragens storlek har en kontinuerlig urholkning av resurserna till vård, skola och omsorg skett. Detta beror på att kostnadsstegringarna inom de kommunala och landstingskommunala verksamheterna varit högre än vad intäktsökningarna varit. Om man ovanpå detta lägger de befolkningsökningar som varit är det lätt att förstå att ökande behov av välfärdstjänster och resursutvecklingen inte går hand i hand. Enligt prognoser som Konjunkturinstitutet tagit fram så skulle det behöva fattas beslut om resursförstärkningar på totalt sjuttiofem miljarder kronor mellan åren 2014–2017, varav trettio miljarder ligger inom kommunsektorn. För att klara sådana resursförstärkningar kommer det att krävas höjda statsbidrag och/eller höjd kommunalskatt.
LO:s krav på höjda statsbidrag på trettio miljarder kronor till kommunsektorn går således hand i hand med vad Konjunkturinstitutet konstaterat. Det rör sig inte om några fantasisiffror som är tagna ur luften. I en kommentar till LO-rapporten säger ordföranden för LO-distriktet i Norra Sverige, Per-Erik Johansson: ”Landets ökande äldre population och växande barnkullar skapar ett behov av fler platser i skolor, vård och omsorg. Då krävs investeringar i dessa verksamheter som i avsaknad av höjda statsbidrag får finansieras av kommunerna själva.” Han fortsätter: ”När statsbidragen till kommunerna inte uppräknas motsvarande den ekonomiska utvecklingen innebär det i praktiken att standarden i de offentliga tjänsterna sänks. Då blir personaltätheten lägre i skolan, förskolan och äldreomsorgen.” Per-Erik Johansson konstaterar avslutningsvis: ”För att våra barn och äldre även i framtiden kan få god omsorg, bör statsbidragen till kommunerna öka och indexeras så att de minst kan öka med de förändrade behov som den demografiska utvecklingen medför. Detta sker inte utan reformer och politiska beslut.”
Ska Sverige upprätthålla sina ambitioner att vara en välfärdsstat av rang så måste statsbidragen att höjas så att kommuner och landsting har en chans att möta medborgarnas välfärdskrav. Men med dagens regering är detta en utopi. Visst kan det komma valfläsk i form av mindre satsningar på kommuner och landsting från regeringshåll men det kommer ändå bara att handla om kosmetika. Ska kommunerna och landstingen kunna få sina resursbehov tillgodosedda måste det till ett regeringsskifte så vi får en regering som sätter välfärden före ytterligare skattesänkningar.