Synd på en så populär person
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Det gavs många löften i samband med omröstningen om medlemskap 1994, men inget var heligare än det om strejkrätt och kollektivavtal. I partidokument och i officiella handlingar upprepades att medlemskapet var riskfritt: "Frågor om bland annat löner och stridsåtgärder, till exempel strejker, skall inte beslutas på EU-nivå", skrev man då från
UD:s sekretariat för Europainformation. Utan denna garanti hade svenska folket aldrig röstat ja den gången för 14 år sedan", skriver Sören Wibe.
Sören Wibe säger sig länge ha övervägt att lämna socialdemokratiska partiet, just på grund av inträdet i EU och vad det fört med sig. Det slutgiltiga beslutet tog han i samband med EG-domstolens utslag i Vaxholm-Laval-målet. En dom som gick emot facket och dess rätt att kräva och försvara kollektivavtal och på det sättet motverka lönedumpning. Just det som garanterades inte skulle kunna hända.
Sedan dess har EG-domstolen utfärdat ytterligare domar som går facken emot i både Tyskland och Österrike.Rüffertmålet i tyska delstaten Niedersachsen är det senaste. Där gav EG-domstolen ett polskt företag rätt att betala mindre än hälften av den lagstadgade minimilönen i delstaten. Statsvetaren Fritz Scharpf, beskriven som en av Tysklands mest aktade samhällsforskare, hävdar att EU-domstolen utvecklats till en illegitim politisk domstol och att medlemsländerna inte behöver godta domar som uppenbart strider mot nationella lagar. (LO-tidningen nummer 11).
Sören Wibe har rätt i sin kritik, vad gäller socialdemokraternas och de flesta partiers flathet inför EU. Lydiga Sverige har en tendens att bara böja sig och betala, glada att få vara med de stora. Hoppet får stå till att länder med större muskler och självkänsla förmår gå emot ett EU som sätter sig över medlemsländernas arbetsmarknadslagar. Socialdemokraterna skulle sannerligen inte förlora på att vägra ratificering av Lissabonfördraget, så länge garantier saknas för att det är den svenska arbetsmarknadsmodellen som gäller i Sverige, oavsett vilket land företag och arbetskraft kommer ifrån. Sören Wibe har rätt i sin kritik, men det är beklagligt att han lämnar partiet. Profiler som han behövs. Han är populär, han har utstrålning, är en fängslande talare, kunnig i många ämnen - inte bara EU. Begåvningar som socialdemokratiska partiet så väl behöver.
Birgitta Pettersson