Smart jobbat, statsministern
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Han säger sig ha haft en lång diskussion om mänskliga rättigheter med Kinas president Hu Jintao, tagit upp den omfattande användningen av dödsstraffet, vädjat om aktivisten Hu Jias frigivning samtidigt som han överlämnade Amnestys lista på tretton namngivna personer med begäran om att de alla ska försättas på fri fot. Bra jobbat, Fredrik Reinfeldt.
Å andra sidan hade det inte varit grant för statsministern att komma hem till Sverige och kopplas samman med affärsavtal, däribland Ericssons värt närmare nio miljarder kronor, och samarbetsavtal med regeringen i diktaturen Kina utan att ha tagit upp brotten mot mänskliga rättigheter.
Särskilt i en tid då Kina har världens ögon riktade mot sig. Det hade varit ett riktigt stolpskott för en regering vars opinionssiffror börjat klättringen upp från avgrunden.
Reinfeldt är den målmedvetne strategen. Allt han gör är säkerligen noggrant planerat från t-shirten när han klev ut på röda mattan, vit skjorta, slips och kostym i vandringen på kinesiska muren, sval och elegant bland svettiga turister, till att plötsligt göra det han kritiserats för att inte ha tänkt göra; det vill säga konfrontera Kinas president med bristerna i mänskliga rättigheter.
Reinfeldt har inte mer än uppfyllt kraven hemifrån, men eftersom han själv skapat så låga förväntningar blir den positiva effekten dubbelt större än om han inför resan talat om att han skulle göra allt detta. Smart jobbat, Reinfeldt.
Det är inte bara oppositionen med socialdemokraterna i spetsen som ställt krav på Reinfeldt och kritiserat honom för undfallenhet. Dagens Nyheters ledarsida, detta borgerlighetens flaggskepp på den blå, i ordets yttersta potens, mediaoceanen, skriver den 12 april under rubriken "Ängslighetens tystnad" om feghet och ynkedom med adress statministern. Morrandet lär förbytas i hyllningar.
Statsministerns göranden och låtanden i Kina har störst effekt på hemmaplan. Reinfeldt har talat och Sverige behöver inte skämmas, vilket hade gällt om han tigit. Svenska företag kan fortsätta att utnyttja Kinas billiga arbetskraft och vi svenskar kan fortsätta att köpa billiga kinesiska varor med mindre dåligt samvete.
I vilken mån Kinas ledning bryr sig om vad Sveriges statsminister anser och i vilken mån hans vädjanden om frisläppande av fångar och kritik mot bristen på mänskliga rättigheter hjälper de fängslade och Kinas folk är ytterst ovisst. Men det drar knappast ifrån. Och det är ändå alltid något.