Vart du vill så fort du kan
Det är kyligare ute och glittret från frosten envisas allt längre inpå begynnelsen av dagen. Vi fick en timme extra i lördags och det är dags för de norra norrlänningarna att vänja sig vid mörkret.
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag har länge tänkt att den press som läggs på människor är sinnessjuk. Hur mycket som förväntas att en person hinner med på kort tid. Du är beundransvärd om du gör ditt jobb med briljans, hjälper till lite extra på ett hörn, kanske läser en kurs i franska på kvällarna, engagerar dig i viktiga politiska frågor och ändå hinner du hålla dig i form med yoga och vara en god medmänniska. Är du dessutom förälder så är det klart att barnet ska ha en god uppfostran.
Nu är jag tack och lov barnlös och franskan la jag på hyllan med glädje så snart grundskolan var över, men jag hann ändå inte med att kylan kom. Egentligen behöver man inte ens gå så långt som att ta människor som fyller alla tjugofyra timmar som exempel, för att tala om stress. Det räcker med en arbetslös ungdom, eller någon som är sjukskriven.
Prestationerna är inte vad som ska få definiera en människa, men det vore lögn att påstå att samhället behandlar en på något annat sätt. Det är bara att se hur den borgerliga alliansen har slaktat vårt trygghetssystem, vilket gör sjukskrivna människors livssituation ohållbar, samtidigt som de vägrar skapa de jobben som arbetslösa ungdomar så desperat behöver. Som om, ifall du inte redan gjort något av dig själv så får du helt enkelt lösa det. Ingen kommer att tala om för dig hur, eller knuffa dig i rätt riktning.
Så säg att du står där, redan sjuk och nekad, eller bara övergiven. En liten post-it i pannan tryckte regeringen dit, bara för att påminna dig om att "vill man så kan man!" och du inser helt plötsligt att du inte har en aning om vad du vill eller vad du kan. Då kan vi snacka om stress.
Det räcker tydligen inte med att upprätthålla ett duktighetssyndrom som kör slut på de robotar till människor som redan arbetar, nej nu stjäl vi energin från de eldsjälar som inte ens har hunnit börja.
Men det räcker inte med att kamma sig och skaffa ett jobb, låtsas lägga i någon växel och köra högsta hastigheten, när det inte finns några jobb att skaffa. Kanske man inte kan kräva av en blind att denne ändå ska kunna arbeta med sina händer.
Kanske man inte ska tvinga den redan arbetande att jobba mot hjärtklappningen och yrseln, när de tjugofyra timmarna inte räckte till, igen.
Bara för att duga till som människa. Nog är vi väl mer värda än vår produktivitet?