Rödgröna garanterar slut på klimathyckleri
I dag har vi bättre kunskap än någonsin att förhindra överexploatering av naturen och de klimatorsakade konflikter som följer därpå. I strävan efter ett globalt klimatavtal inger också valet av Barack Obama stort hopp. Vi står inför vår största prövning någonsin med ett globalt klimathot. Men vårt största dilemma ligger i att omsätta kunskaper och vilja i handling.
Robin Enander
Foto: Göran Westerlund, Nyheter i Norr
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I dagens Sudan har de omfattande klimatförändringarna varit en del av orsakerna till årtionden av krig. De senaste fyrtio åren har öknen spridits hundra mil mot landets södra, tidigare fruktbara del. 40 procent av skogen har försvunnit och avverkningen fortsätter med 1,3 procent årligen. I ett land där 70 procent av befolkningen lever av lantbruk är detta förödande. Markkonflikter har lett till våldsamma stridigheter som dessutom förvärrat situationen genom att man bland annat förstört växtligheten runt bosättningar som en del av krigföringen. I den västliga Darfurprovinsen har striderna om livsutrymme resulterat i ett regeringsunderstött folkmord i vilket mellan 200 000 och 500 000 människor mördats. Sudan är det land i dag där kopplingen mellan klimatförändringar och krig är tydligast vilket kan ge en inblick i vad som kan följa framtida klimatförändringar i stora delar av världen.
När klimatförändringar diskuteras så är det oftast i naturvetenskapliga termer och hur man rent tekniskt ska lyckas minska utsläppen. Men de utsläpp som vi redan bidragit med kommer, oavsett hur mycket vi lyckas minska våra utsläpp nu, att orsaka stora klimatförändringar med genomgripande sociala konsekvenser. Hur ska man förhindra de konflikter som uppstått och kommer att uppstå i spåren av klimatförändringar? Hur ska man se till att alla människors basbehov blir tillgodosedda när livsmedelsförsörjningen och tillgången till rent vatten tryter?
Här krävs samverkan mellan olika vetenskapsområden för att komma fram till långsiktiga handlingsmodeller. För att klara detta krävs en politisk vilja som kan motstå kortsiktiga ekonomiska intressen. Utarmning av naturresurser, arbetskraftsutsugning, krig och miljöplundring kan inte tillåtas fortskrida som en lönsam verksamhet.
Det krävs därför gemensamma ansträngningar och att Sverige återtar en offensiv position för internationell solidaritet och hållbar utveckling. Internationellt fackligt samarbete är en nödvändighet för att stävja fortsatt utnyttjande av arbetskraft. I kontrast till den sittande regeringen, som dragit in delar av biståndet och skyfflar över miljöansvaret på mindre resursstarka stater, har de rödgröna klargjort en tydlig inriktning för att minska utsläppen och tänker även agera internationellt i rättvisefrågor. Det är vad som krävs för att Sverige ska ta täten för en lösning på våra gemensamma problem.