Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor i Sverige. Varje år får nästan 7 000 kvinnor diagnosen. Det betyder att var tionde kvinna kan få bröstcancer någon gång i livet. Det här är en sjukdom som dessvärre inte minskar.Till det positiva hör att även om allt fler får diagnosen, är chanserna att överleva avsevärt större än risken att dö i sjukdomen.
Och överlevnaden i bröstcancer har ökat dramatiskt sedan mitten av 1960-talet. Det beror på förbättrade metoder att behandla sjukdomen, men det expertisen framför allt pekar på är de återkommande hälsokontrollerna som gör att tumörerna upptäcks tidigare än förr och behandling kan sättas in innan sjukdomen gått för långt.
Men nu är mammografin i fara. På flera sjukhus ligger man långt efter och hinner inte kalla kvinnorna i tid. I vissa landsting får kvinnorna vänta tio år på första kallelsen. Man tvingas också gena i granskningen av röntgenbilderna. En läkare kollar, istället för rekommenderade två. Orsaken är skriande brist på sjuksköterskor med mammografikompetens och röntgenläkare som kan analysera mammografibilderna.
Problemet är stort och landsomfattande och värre blir det. Framförhållningen är usel. I hela landet är ett tjugotal sjuksköterskor och sju röntgenläkare med mammografi som specialitet under utbildning. Detta för att klara en verksamhet som berör tiotusentals kvinnor årligen i varje län. Norrbotten klarar än så länge Socialstyrelsens rekommendationer, men krisen väntar om hörnet.
De sex bröströntgenexperter som står bakom larmrapporten, skriver att de redan i dag oftare upptäcker kvinnor med större tumörer därför att de fått vänta för länge på att bli kallade till mammografi. Och med större tumörer försämras prognosen och överlevnaden. Kanske ger det här redan avtryck i statistiken.
Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och L andsting har i höst kommit med sin andra stora jämförelse av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet mellan landstingen. Undersökningen visar att överlevnaden fortfarande är hög för kvinnor med bröstcancer, men den ökar inte längre, den snarare minskar. Men förändringarna är ytterst små. Troligen handlar det om tillfälligheter, men bör ändå vägas in i debatten kring bröstcancervården. Om och när den nu tar fart på allvar.
Medan forskningen går framåt och nya undersökningsmetoder utvecklas som ytterligare förbättrar chansen att överleva bröstcancer, går det bakåt i den praktiska verkligheten, konstaterar specialisterna. Bakåt mot den tid då tumörerna vuxit till sig så att kvinnorna själva kunde känna dem med sina händer. Det sker också nu. Mammografin hittar inte allt, men i det stora hela står den för en avsevärd hälsovinst.
Hur kan det komma sig att en så framgångsrik verksamhet som mammografin tillåtits förfalla på det här sättet? Det är uppseendeväckande och det är upprörande. Är det här ännu ett kvitto på att kvinnorna drar nitlott i vården? Att deras behov negligeras, även när det handlar om rent livräddande insatser.
Nu är det upp till Socialstyrelsen och politiker på landstings- och regeringsnivå att agera. Snabbt och kraftfullt. Kvinnorna ska ha de livräddande hälsokontroller de har rätt till. Ingen ska, i onödan, behöva lida och dö i förtid.