Vården lockar inte
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I Överkalix, som har den högsta andelen äldreomsorg i den här gruppen, är det drygt 50 procent som får del av hemhjälp eller äldreboende. Sämst är Fredrik
Reinfeldts hemkommun Täby med dryga 26 procent.
Mellan 2002 och 2006 försvann minst 18 000 särskilda äldreboendeplatser. En avveckling som gått i snabb takt. Kommunerna har hävdat att efterfrågan på särskilt boende minskat och att allt fler äldre ändå vill bo kvar hemma så länge som möjligt. Kan så vara, men det är också billigare att låta de äldre bo kvar hemma så länge som möjligt. Kommunerna har blivit njuggare mot sina äldre.
Vad som skett är att otryggheten ökat och att ett större ansvar har lagts på insatser av anhöriga. De exempel på hur äldre far illa på grund av att de inte kan få ett specialboende som de har behov och önskemål om är bara toppen på ett isberg. Kön av sökande till särskilt boende ökar stadigt.
Samtidigt kommer antalet vårdkrävande äldre att växa. År 2030 förväntas var femte svensk vara ålderspensionär. Närmare 500 000 personer är i dag över 80 år, det vill säga drygt fem procent av befolkningen. Krassa ekonomiska skäl gör att kommunernas resurser till äldrevården inte hänger med i denna utveckling. Under det senaste året har vi därför upplevt en faktisk nedrustning av äldrevården.
Svensk äldrevård är kanske inte en krisbransch, men bristen på utbildad personal blir allt vanligare. Det saknas undersköterskor och vårdbiträden med kunskaper om åldrandet och dess sjukdomar. Även sjuksköterskor med geriatrik som specialitet har blivit en bristvara.
Sedan vet vi av ohälsotalen att den vårdpersonal vi har allt oftare bränns ut i sina ambitioner att göra ett jättejobb trots slimmade organisationer.
Samtidigt vänder dagens ungdomar vårdutbildningen ryggen. Varför utbilda sig till en samhällssektor med bekymmer, där lönerna är låga, ansvaret stort men inflytandet lågt?
Att det krävs attitydförändringar är uppenbart. När representanter för omvårdnadsprogrammen i landet informerar niondeklassare om detta utbildningsalternativ är intresset lågt. Alltför många platser står tomma. Och det beror inte bara på att utbildningen numer är treårig. Kompetens behövs.
Vården borde vara ett framtidsyrke, men är det inte. Här har naturligtvis nedskärningsåren haft betydelse, men också den nonchalans som möter de vårdanställda. Anställningsförhållandena är dåliga. Alltför många får nöja sig med vikariat eller halvtidstjänster. Lönenivåerna är låga.
Med en sådan verklighet är det inte förvånande att intresset för vården som jobb minskat hos dagens ungdomar. De om några vill vara med och säga ifrån och ha inflytande. Det krävs ett snabbt nytänkande från ansvariga. Vårdyrkenas status måste förbättras och få en starkare ställning.