Valet i Turkiet blev ett ja till EU
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Däremot räcker inte detta för att lösa det problem som utlöste nyvalet. AK-partiet ville ha Abdullah Gür, även han AK-partist, som landets nye president. Det motsatte sig militären.
För att välja president krävs två tredjedelars majoritet i parlamentet. Det har inte AK-partiet och de kan inte förlita sig på oppositionen som står nära militären och som ser det light-islamistiska AK-partiet som ett hot mot det statsbygge som Kemal Atatürk genomdrev 1923.
Turkiet skulle vara sekulariserat och demokratiskt. Med demokratin har det varit lite si och så. Religionen har alltid funnits i Turkiet.
AK-partiet är muslimskt, men ska snarare jämföras med de kristdemokratiska partierna i Västeuropa.
Det är ett reformistiskt parti som arbetar för att närma Turkiet till EU med hopp om ett framtida medlemskap. Man tillhör kandidatländerna.
I oktober kommer EU-kommissionens rapport om situationen i Turkiets medlemsförhandlingar. Efter valet lär en sådan bedömning vara positiv. Turkiet har visat sig vara demokratiskt moget.
Den mäktiga militärapparat, som nu ser sin maktposition ifrågasättas, har sedan länge haft som vana att hålla i de politiska trådarna.
Periodvis har de övertagit makten och infört militärdiktatur. Rörelser som inte passat in i den militära bilden av hur Turkiet ska styras har förföljts och motarbetats.
En liten risk finns förstås att de åter griper in, men det är trots allt föga troligt i ett land som de senaste åren av sju procents tillväxt och där näringslivet vuxit sig allt starkare. Ett isolerat
Turkiet vill inte ens militären ha.
Paradoxen är dock att militären för majoriteten av turkar står som övervakare och garant för landets sekularism och för dess territoriella integritet.
Militären är också den samhällsinstitution som har störst förtroende. Något som kan tyckas märkligt med tanke på det förakt för demokratin som den turkiska armen så ofta uppvisat.
EU har öppnat dörren för Turkiet, men det innebär inte att det fortfarande finns många svåra frågor att lösa innan ett medlemskap kan bli verklighet.
Dessutom finns en ultranationell opposition som anser att Turkiet vikit ned sig för EU:s krav.
För EU skulle Turkiet, med sina 73 miljoner invånare, och sin växande ekonomi, bli ett viktigt medlemsland, men också ett land där fattigdom och inre konflikter kan skapa problem.