Inte en dag för tidigt. EU-kommissionen har ändå behövt fram till slutet av oktober för att fundera och bestämma sig. Det är tydligen svårt både att sitta i Bryssel och i Stockholm och göra sig en föreställning om hur långt det är mellan Kiruna och kontinenten. Även den socialdemokratiska regeringen har varit ute och seglat om transportstödet.
EU-kommissionens godkännande gäller det här året och fram till 2013. Beskedet om fortsatt transportstöd är oerhört glädjande, i synnerhet för alla småföretagare som våndats över att leva med ovisshet om det skulle bli några pengar och i så fall hur mycket. Transportstödets betydelse kan inte överskattas. För en del handlar det om att finnas eller försvinna.
Enligt torsdagens besked får företagen i de fyra norrlänen dela på 457 miljoner kronor. Det presenteras av näringsminister Maud Olofsson som en höjning, men är väl i själva verket en minskad sänkning. I första budgeten hade alliansen sänkt transportstödet med 150 miljoner kronor till cirka 380 miljoner kronor. Att regeringen backat på den punkten torde ändå vara centerns och Maud Olofssons förtjänst.
Alliansregeringen har sänkt golvet för transportstödet och det gynnar de minsta företagen. Fler småföretagare får del av stödet. Det behöver dom. De har ändå åkt på en smäll. Arbetsgivaravgiften för de minsta företagen höjdes vid årsskiftet med 37 000 kronor. På den manövern tjänade regeringen in fem miljarder kronor, nästan hela finansieringen av slopad förmögenhetsskatt.
Företag i inlandet och i Malmfälten ska få större andel av stödet än de vid kusten och längre söderut. Förefaller rättvist. I det nya systemet höjs också stödet i procent för exempelvis Arjeplog och Jokkmokk, men även för kustkommunerna Luleå och Piteå. Företagare i Arvidsjaur får både höjningar och sänkningar.
Riktigt dåligt går det för Volvo lastvagnar i Umeå som förlorar halva, eller närmare 15 miljoner kronor i transportstöd. Orsaken är de ändrade reglerna för golv och tak i det nya systemet. Volvo lastvagnar är ett stort företag, men det hjälper inte.
Placeringen i Umeå innebär att företaget har kostnader uppemot 75 miljoner kronor mer än huvudkonkurrenterna i Mellaneuropa. För att konkurrera på någorlunda lika villkor behöver företaget mer än väl de 30 miljonerna i transportstöd. Femton miljoner mindre hotar 30 personers anställningar, enligt platschefen.
Företagarna och medborgarna i norra Sverige får vara glada över att transportstödet alls blir kvar. Men så himla tacksamma behöver de inte vara. Transportstödet är inget bidrag. Ingen nådegåva. Det är nödvändig regionalpolitik för att utjämna obalansen och skapa konkurrens på någorlunda lika villkor, så att även den här landsändan kan leva och utvecklas.
Näringsminister Maud Olofsson var "jättelycklig" över att EU-kommissionen godkänt fortsatt transportstöd till norra Sverige. Att EU ska behöva övertygas om den saken tyder på oroväckande bristande insikt i medlemsländers villkor.