Arbetslösa ska söka lediga jobb över hela landet från dag ett. Den handläggare som inte ser till att så sker begår tjänstefel. Ingen hänsyn får tas till den arbetslöses ålder eller hustru, make, småbarn och villa. Punkt slut. De nya reglerna är glasklara och skarpa. Och enkelspåriga. Arbetslös som tredskas straffas med sänkt och så småningom indragen a-kassa.
Så ser verkligheten ut. I regeringens arbetslinje är det tjänstefel att se till barnens behov. Ska det vara så? Vad säger FN:s barnkonvention?
Arbetsgivaren är den enda som kan kosta på sig sunt förnuft och se till sökandens privatliv. Läsa mellan raderna i ansökan och förstå att den här sökanden nog inte är den mest lämpade. Det är i alla fall vad mannen som besöker PT:s ledarredaktion hoppas på.
Han är säsongsarbetare anvisad jobb som parkarbetare i Stockholm. Hundra mil bort från hustru med bra och fast anställning, barn i skola och förskola och ett eget litet hus. Under de första tolv månaderna bistår Ams med hemresa två gånger i månaden och 1 200 kronor i bostadsbidrag. Vad för sorts tak över huvudet kan man få för den pengen i Stockholm?
Och så har vi den drygt 64-åriga Pitekvinnan som måste söka jobb i Höganäs och i den elektroniska postlådan ligger mejl från mannen som anvisades och fick jobb i Alvesta, tillfälligt i sju månader. Betald hemresa varannan helg.
Efter tio timmars restid med taxi och flyg hamnade han hemma i Piteå strax före tolv fredagnatt och strax före klockan tre söndageftermiddag var det dags att börja resan tillbaka. Piteå-Luleå-Stockholm-Växjö-Alvesta. "Priset på det arbetet var högt kan jag lova", skriver mannen.
Arbete ska löna sig, säger näringsminister Maud Olofsson, c. Det ska löna sig att arbeta och alla som vill ska få arbeta, om så bara en timme i veckan, säger moderaternas statsminister Fredrik Reinfeldt, arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och finansminister Anders Borg. Arbete lönar sig inte, säger mannen på andra sidan skrivbordet. "Jag gick back."
För att bryta arbetslösheten tog han strötimmar som erbjöds. Det var han tvungen sluta med. Det blev för dyrt. Ersättningen per timme var lägre än a-kassan, det var han beredd att ta, men när det visade sig att bara en enda futtig timmes arbete i månaden gjorde att den förhöjda a-kasseavgiften på 250 kronor slog till, blev entren till innanförskapet för dyr. "På två månader gick jag back en sex, sjuhundra kronor".
Rapporterna från Ams och SCB är ljusa. Rekord i lediga jobb. Men siffrorna visar också på en arbetsmarknad i obalans.
Geografiskt och kunskapsmässigt. Hur mycket företagen än behöver anställa kommer det alltid att finnas människor som befinner sig hundra mil bort från jobben, eller bara tjugo men ändå för långt bort i förhållande till sin familj.
Sedan kommer det alltid att finnas dem som inte efterfrågas. Dem hjälper inte alla piskor regeringen låter vina över de arbetslösa. Stress, oro, rädsla är vad som kommer ut. Den som står långt från arbetsmarknaden är bara hjälpt med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Individuella insatser, träning, utbildning, praktik.
Och, för alla, en stark a-kassa med mänskliga krav. Det ska kosta att vara arbetslös är temat i regeringens arbetslinje. Men någonstans finns väl en gräns också för det priset?