Socialliberalism modell Björklund

KRAVMÄRKT. Ny partiordförande, gammal politik. Jan Björklund tänker inte återgå till den "omhändertagandementalitet" han anser att folkpartiet förr ägnade sig åt. Med Björklund i styret blir det fortsatt batongliberalism. Björklunds egen beskrivning är att det handlar om modern socialliberalism.

Opinion2007-09-10 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jan Björklund pekar med hela handen. Ordning och reda. Inget daltande. "Alla kan inte leva på bidrag, men alla kan bidra med något", säger han och får applåder.

Är det någon som vid något tillfälle pläderat för att alla ska leva på bidrag? Däremot finns det tillfällen i livet när människan inte orkar bidra med någonting. Då hon bara har att förlita sig på att inte all "omhändertagandementalitet" kastats över bord.



Socialdemokraterna Mona Sahlin, Marita Ulvskog och Göran Persson häcklas för att de äger sin bostad, men vill stoppa andra från att också äga sin bostad. Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra. Nya applåder.

Men det är inte missunnsamhet protesterna mot utförsäljningen av allmännyttan handlar om. Det handlar om pengar. Sahlin, Persson och Ulvskog har god råd att köpa sin bostad. De har inte alla. Istället måste de lämna sina bostäder när fastigheterna säljs ut och hyresrätt omvandlas till bostadsrätt. Och de som har råd att köpa kan göra mångmiljonklipp när de dyrt säljer sin jämförelsevis billigt inköpta lägenhet.



Den nye folkpartiledaren känner av allt att döma ett starkt behov att slåss just för rätten att bli rik. "Det är viktigare att bekämpa fattigdom än att bekämpa rikedom", var ännu en Björklundsk floskel som inhöstade applåder från deltagarna i det folkpartistiska landsmötet. Björklund har självklart rätt, det är bara det att rikedom så sorgligt ofta bygger på andras fattigdom.



Björklund ställer inte enbart krav. Han satsar också. Med honom som skolminister lägger regeringen i höstbudgeten extra miljarder på skolan. Lärarna ska lyftas i kompetens och status och barnen i lågstadiet ska få extra stöd för att lära sig läsa och skriva. Mycket bra. Barn som inte hänger med i den ordinarie läs- och skrivundervisningen och inte får extrahjälp, är handikappade genom hela skolgången.

Att kunna läsa och förstå det man läser, är grunden för allt lärande. På det området bör inga ansträngningar sparas. De miljoner staten satsar, räcker emellertid inte långt när de ska delas på lågstadieskolor i 290 kommuner. Precis som Mette Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, påpekar måste även kommunerna sätta in extramedel för att det ska bli resultat.



Folkpartiets satsning på skolan är bra, men åtskilligt annat är illavarslande. En stark falang på landsmötet pläderade för uppluckring av lagen om anställningsskydd, LAS och förbud för facket att sätta utländska företag i blockad för att hävda den svenska modellen. Utländska företag ska tillåtas strunta i svenska kollektivavtal och kunna konkurrera med hemlandslöner.

Landsmötet nöjde sig till sist med att alla företag ska få undanta två personer från LAS vid uppsägningar. De andra kraven begravdes i en arbetsgrupp, men lär dyka upp igen.



Sin militanta framtoning till trots säger sig major Björklund inte ha några planer på nya folkpartistiska landvinningar. Istället för att växa vill han se borgerliga partifusioner. Maud Olofsson som siktar på att fördubbla centern kan få sin dröm uppfylld; folkpartiet ger walk over.

Läs mer om