Regionalpolitik på undantag

Vision. Det har funnits en regionalpolitisk vision om att tillväxten om möjligt ska fördelas så jämlikt som möjligt över hela landet. En dröm som alltmer fått stryka på foten när "globalisering" blivit ordet för dagen.

Opinion2007-01-26 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tidigare var centerpartiet ett parti som arbetade för en aktiv regionalpolitik. Maud Olofsson talade om det delade Sverige, ett Sverige som kan ny livskraft genom en starkare och konsekventare regionalpolitik. I dag kan Maud Olofsson inte ens säga om svenska kollektivavtal ska gälla när företag från EU:s låglöneländer etablerar sig här.

Skulle hennes politik få genomslag skulle vi få en ännu glesare glesbygd. Småföretagen på hemmaplan skulle konkurrens. Och hur blir det med Norrbottenbanan och övrig infrastruktur i vårt län?



Om centern då och då ändå talar regionalpolitiska termer är läget desto dystrare i övriga partier i högeralliansen. De tycks inte ha någon politik i dessa frågor. Moderaternas regionalpolitik sträcker sig inte längre än till Stockholms moderatledda förortskommuner.

När människor flyttar är det framförallt de unga som ger sig av. Befolkningsminskningen i glesbygd är som störst i åldrarna 16 till 29 år. En bister verklighet i de många kommuner som drabbas av befolkningsminskning. Även i vårt län. När skattebasen minskar blir förutsättningarna att upprätthålla en väl fungerande samhällsservice också sämre. Snabbt ökar så skillnaderna mellan in- och utflyttningskommunernas förutsättningar att ge sina invånare ett bra liv.



I dag lider vissa av landets regioner av växtvärk medan många lider av att allt fler i produktiv ålder flyttar ut. På det ena hållet får vi en överhettad bostadsmarknad med bostadsbrist, men också brister vad gäller utbyggnad av förskolor, skolor och kommunikationer. På det andra hållet tvingas man riva lägenheter och skolor stängs och livsmedelsbutiken slår igen. Bussen slutar gå och tågen stannade för länge sedan.

Problemet är att Sverige är ett geografiskt stort och glest befolkat land. Drygt nio miljoner invånare på nära 450 000 kvadratkilometer. Så att råda bot på obalanserna är inget som klaras i en handvändning.



När bostadsbyggandet har kommit igång igen drämmer ansvarig minister Mats Odell till med att slopa räntebidrag och räntesubventioner. Hyresrätten, en bostadsform som efterfrågas av de många unga som debuterat på arbetsmarknaden och som vill flytta till sitt första egna hem, drabbas hårdast av denna kontraproduktiva "reform".

Statens satsar nya miljarder för förbättrade kommunikationer och transporter, vilket är välbehövligt. Allt betydelsefullt i en tid då snabba och effektiva transporter, liksom goda kommunikationer för arbetspendling, blivit ett avgörande konkurrensmedel när företag ska lokalisera sig.



Ska Sverige i en framtid kunna få en varaktigt hög tillväxt gäller det att hela vårt land är attraktivt för människor att arbeta, bo och studera i. Skapas dessa förutsättningar kan den sneda överhettningen i tillväxtregionerna motverkas.

I grunden måste alla människor, oavsett var i landet de bor, ha samma rätt till en bra skola, vård och omsorg och på lika villkor. I dag kan vi se oss om i stjärnorna för en sådan politik. Regionalpolitiken har kommit på undantag. Både hos regering som opposition.

Läs mer om