Peeter Jann Kask: Hur viktig är ägarflaggan?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Många pekar på riskerna med en huvudägare som befinner sig utanför Sveriges gränser. Forskning och utveckling kan föras över och produktion kan flyttas.
Samtidigt var det nödvändigt att hitta en lösning. Långsiktigt ohållbara ägarförhållanden har alltför länge hämmat Scania.
När Wallenberg-sfären inte längre vill satsa på traditionell industri är Volkswagen sannolikt den minst dåliga lösningen.
Vi svenskar har ett ambivalent förhållande till internationalisering. Vi har absolut inget att invända mot att svenska koncerner köper upp företag i andra länder. Vi är stolta över den svenska expansionen.
Men när utländska företag köper svenska företag, då protesterar vi och börjar ifrågasätta globaliseringen. Trots att undersökningar visat att utländska ägare inte är sämre än svenska på investeringar eller jobbskapande.
Vi är inte ensamma om den här mentala kluvenheten. USA har i stor utsträckning kvar ägandet av sina stora multinationella koncerner, men amerikanerna klagar ändå över att deras företag expanderar mer utomlands än på hemmaplan.
Oron över att besluten flyttar allt längre bort är genuint mänsklig. Vi upplevde den när småkommunerna slogs ihop till storkommuner och besluten flyttade till centralorten. Samma sak när företagens huvudkontor flyttade till flotta adresser i Stockholm. Oron är mänsklig, men också lite ofruktbar.
För även om närheten spelar en roll på marginalen, så är det just på marginalen. De flesta frågor avgörs ju på helt rationella och ekonomiska grunder.
Därför är det bättre att försöka förstå strukturen och dynamiken i dagens värld än att drömma om svunnen närhet.
Vad vi själva kan styra över är spelplanen i Sverige. Och vad vi kan påverka är spelplanen i Europa.
Volkswagen-affären föregicks till exempel av ett försök att slå samman Volvo och Scania. Den affären stoppades av EU-kommissionen med motiveringen att det sammanslagna Volvo-Scania skulle bli alltför dominerande i Norden.
Ett sådant konkurrensperspektiv diskriminerar företag i små länder. De kan inte växa genom nationella sammanslagningar på samma sätt som företagen i de stora länderna. Sverige bör därför försöka ändra EU:s konkurrenslagstiftning på den punkten.
Det omfattande kollektiva ägandet via pensionsfonderna kan utnyttjas bättre för att stötta svensk produktion. Inte i första hand genom att gå in som blågula ägare utan genom att satsa mer på riskkapitalinvesteringar till företag i uppbyggnadsskede.
Men det viktigaste av allt är att fortsätta utveckla Sverige som attraktiv produktionsplats och skapa gynnsamma villkor för företagande och sysselsättning.
Då får vi med säkerhet fler jobb i Sverige - oavsett vilken flagga som vajar hos företagets ägare.