Peeter-Jaan Kask: Det pragmatiska manifestet
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Manifestet ligger i den ekonomiska debattens mittfåra, åtminstone om man undantar marknadsfundamentala nyliberaler. Ändå är det intressant att se vad dagens fackliga ekonomer står för - och inte står för.
Att LO-ekonomerna anser att den ekonomiska politikens övergripande mål är full sysselsättning, hög tillväxt och jämn inkomstfördelning är inte särskilt oväntat.
Men att en låg och stabil inflation beskrivs som en förutsättning för att nå dessa mål kan överraska en och annan.
Mycket vatten har flutit under broarna sedan 1980-talets slut då LO-ekonomerna ansåg att det var omöjligt att komma under 6-7 procent i löneökningar.
Intressant är också att LO-ekonomerna fokuserar på sysselsättningen som det främsta sättet att minska inkomstskillnaderna. På andra plats nämns en utjämnande lönepolitik.
Först därefter kommer skattepolitiken.
Skatteuttaget ska vara solidariskt, skriver man. Men den ojämna fördelningen av kapitalinkomster ska motverkas av ett omfattande kollektivt sparande i staten eller i kollektivavtalade trygghetssystem.
Inte ett ord om någon förmögenhetsskatt där inte.
I EMU-omröstningen höll sig LO-ekonomerna neutrala och förde en berömvärt öppen diskussion. Sverige har klarat sig bra utanför EMU och man skulle kunna tro att det stärkt argumenten för att låta det så förbli. Men LO-ekonomerna tar fortfarande inte ställning mellan flytande växelkurs och euro.
"Båda regimerna har för- och nackdelar som kan hanteras genom institutioner och ekonomisk politik", skriver man.
I debatten har det riktats en del kritik mot begreppet Nairu eller jämviktsarbetslöshet. Nyliberalt tankegods har en del hävdat - utan att bry sig om att begreppet faktiskt är ett användbart analysverktyg.
LO-ekonomerna räds inte för att tala om jämviktsarbetslöshet, samtidigt som man är tydlig med att den kan och bör påverkas nedåt genom bland annat uthålligt hög efterfrågan och stabil lönebildning.
LO-ekonomerna tar också ställning för en självständig riksbank med ett bestämt mål för inflationen och går därmed emot den luddiga vänsterkritiken mot bankens oberoende.
"Väl fungerande marknader är unika i sin förmåga att skapa effektivitet i användandet av de tillgängliga resurserna", konstaterar LO-ekonomerna slutligen.
Man gör visserligen tydligt undantag för den väsensskilda arbetsmarknaden, men marknadsekonomin är ändå den självklara grunden för LO:s syn på ekonomin.
LO-ekonomernas manifest är en pragmatisk produkt av ekonomer i en samhällsbärande organisation. Tryggt och stabilt, om än kanske lite ospännande.
Fast full sysselsättning och jämn inkomstfördelning taget på djupaste allvar är ingen dålig reformagenda.