Det finns säkert anledning att syna den nymornade ryska viljan till upprustning av en krigsmakt i förfall, men det tar tid att återställa en militärapparat av stormaktsmått. Den 120 mil långa rysk-tyska gasledningen i Östersjön ses heller inte som ett militärt problem även om Ryssland utnyttjar sina energitillgångar som ett geopolitiskt påtryckningsmedel. Det senare i akt och mening att stärka sin egen maktställning i närområdet. Något som Sverige bör vara observant på.
Annars står klart att det moderna svenska försvaret ska möta nya hot från terrorgrupper över IT-sabotörer till att medverka vid akuta flyktingsituationer i samband med lokala krig. Sverige måste med andra ord i större utsträckning kunna skicka trupper utomlands för att dämpa och stoppa motsättningar som kan utvecklas till utdragna konflikter. Att det kan vara en tuff uppgift har vi inte minst sett i samband md det svenska engagemanget i Afghanistan.
Det kräver högt utbildad personal och materiel i toppklass. Samtidig blir behovet av nya värnpliktiga allt mindre. De som behövs i den nya försvarsorganisationen är oftast frivilliga. Därför är det rätt av försvarsminister Sten Tolgfors (m) att lägga den allmänna värnplikten i malpåse. Ingen vet vad den framtida säkerhetspolitiken kan komma att kräva. Viss beredskap måste alltså finnas.
Till detta kommer den militära krishanteringen inom EU, där Sverige i dag har en roll. Svenska militärer och diplomater är i dag med när övergripande säkerhetspolitiska frågor diskuteras inom EU:s ram. Målet är att EU i en framtid ska kunna sätta in en egen styrka för fredsbevarande eller humanitära uppdrag. Samtidigt måste vi slå vakt om alliansfriheten.
Vårt nya försvar blir därför mer specialiserat och mer internationellt inriktat. Det som sker är inget hasardspel med svensk säkerhetspolitik, utan en nödvändig anpassning till den säkerhetspolitiska verklighet som omger oss. Smärtsam för dem som drabbas av det omfattande omställningsarbetet, men nödvändigt för att vi ska få en topputrustad försvarsmakt anpassad till den nya tidens krav.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik kommer stegvis att anpassas till EU. Istället för strikt neutralitet är doktrinen numera att vi är militärt alliansfria för att kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde.
Världen är självfallet inte fri från väpnade konflikter. Det ser vi varje dag i nyhetsmedia. Militära allianser finns runt omkring oss. Med Nato som den mest näraliggande, och där Sverige som icke medlem finns med i gemensamma övningar och i det säkerhetstänkande som Nato-sfären omfattar. Det innebär inte att Sverige ska ansluta sig till Nato.
Alliansfriheten innebär att Sverige kan stå fritt från olika bindningar. Vi kan därmed med trovärdighet arbeta för fred och nedrustning.