Nya moderater i de gamlas fotspår

STÄMMA. I morgon, torsdag, inleder moderaterna, eller om man så vill det nya arbetarepartiet, sin partistämma i Gävle. Denna gång som regeringsparti och med en partiledare som är statsminister. Ansvarsfullt kan tyckas, men frågan är egentligen på vilken fot den nya högern står. Man vill gärna profilera sig som ett mittenparti som alla andra, men i grunden är den ideologiska basen den gamla högerns.

Opinion2007-10-24 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
EModeraternas partisekreterare Per Schlingmann är inte särskilt tydlig. I intervjuer inför stämman glider han på svaren när frågorna kring det politiska innehållet blir alltför närgångna. Det nya arbetarepartiet är ett parti för unga, friska och arbetsföra, men knappast för dem som är sjuka, arbetslösa eller pensionerade. De som jobbar ska få medan de som står utanför drabbas av hårdhänta försämringar.

Framgången för allianspolitik kan vi se i det senaste årets opinionssiffror. Alliansregeringen kravlar sig knappt över 40 procent i opinionen och moderaterna tappar i mätning efter mätning.



Problemet för de nya moderaterna är att det alltför mycket speglar sig i socialdemokratin. Ständigt refereras till socialdemokraterna och på olika sätt försöker man efterlikna det stora partiets politik, men med den ryggsäck av konservatism och elittänkande som moderaterna bär på blir trovärdigheten låg. Något som genomskådas.

När dessutom ord och handling går isär får moderaterna problem med väljaropinionen. Välfärd och trygghet är viktigt för svenska folket. När man märker att en släkting eller granne drabbas av den nya högerns politik blir man rent ut sagt förbannad.

På det sättet har Mona Sahlin och socialdemokraterna haft en lätt väg hittills under denna valperiod; människor är besvikna. Oppositionen kan sitta med armarna i kors och avvakta. Inte alltför länge, men så pass att den i lugn och ro skapa en offensiv oppositionspolitik.



Per Schlingmann är tydligen en troende man, för han tror att moderaterna snart ska kunna övertyga alla besvikna om att just alliansregeringens politik är den allra bästa för Sverige. Då ska alla veta att en lågkonjunktur är i antågande, att arbetslösheten åter kan vända uppåt och att de privilegier som de redan besuttna i vårt samhälle har fått som present av högeralliansen allt mer sticker i ögonen på dem som drabbats av alliansens politik.

Fredrik Reinfeldt vill gärna vifta bort de usla opinionssiffrorna med att det är på valdagen allt avgörs. Förvisso är det en bit till september 2010, men högeralliansen har grundat sin politik i en våldsam uppförsbacke. Inget tyder i dag på att de fyra samverkande partierna under överskådlig skulle kunna förändra det usla opinionsläget.



Lägg därtill att den politiska fingertoppskänslan är alltför svag. Alliansen tuffar på i det spår man valt och tycks ha svårt att inse att medborgarna inte ens finns med på sista vagnen.

Förändringar gör ont, har Fredrik Reinfeldt låtit meddela. Ja, för de många som fått det sämre medan glädjen står högt i tak i Djursholm, Täby, Vellinge och Örgryte.

Medborgarna verkar redan ha tröttnat på den borgerliga regeringens många excesser för att berika de redan rika och jaga dem som saknar jobb, är ålders- eller förtidspensionerande eller långtidssjuka. Högeralliansens har delat upp medborgarna. I de som är unga och friska och arbetsföra och som får vara med på tåget och så den stora grupp som hamnat på efterkälken.

Det nya arbetarepartiet moderaterna är ett skämt och Fredrik Reinfeldt en partiledare som har svårt att se längre än till hur grannarna i Täby har det.

Det regeringen saknar är respekt för människors vardagstillvaro.

Kenneth Jonsgården

kenneth@bahnhof.se

Läs mer om