Nya kvastar sopar bäst
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Stjärnbaneret har fläckats av kidnappningar, tortyr och hemliga fängelser. Det kommer att ta mycket lång tid att tvätta bort skamfläckar som Guantanamo och Abu Ghraib. Och för den delen också Gaza, där bortåt 1,5 miljoner araber hålls inspärrade på en yta stor som en tredjedel av Ölands. Där vaktas fångarna av Israel och Egypten, USA:s två viktigaste klienter i Mellanöstern och som får mer amerikanskt bistånd än några andra länder i världen.
Det blir en styv uppgift för den amerikanska president som tillträder den 20 januari nästa år att återupprätta USA:s anseende i världen och försöka bringa reda i den utrikespolitiska röra som skapats av Bush, Cheney och Rice. Mellanöstern är i dag ett sammanhängande konfliktområde, från Medelhavet till Indiska halvön.
Det handlar inte bara om att ta hem de amerikanska trupperna från Irak och avveckla i stället för att permanenta USA:s ockupation av landet. Det handlar också om att förhindra att USA och dess allierade dras in i ett ändlöst Vietnamliknande krig i Afghanistan. Man vinner inga vänner genom att bränna eller bespruta fattiga bönders grödor.
När det gäller konflikten mellan palestinier kan den bara lösas genom att Israel drar sig tillbaka från alla ockuperade områden. Här måste en ny president sätta sig över den mäktiga Israel-lobbyn i USA och tillsammans med Europa slå in på helt nya vägar. Det är inte fler luddiga vägkartor mot fred som behövs, utan en rejäl stoppbom för Israels expansion.
Ekonomiskt handlar det om att styra över de väldiga resurser som nu används för krig till landets egen utveckling. Den amerikanska ekonomin är på väg in i en recession, orsakad både av att USA permanent lever över sina tillgångar och att de amerikanska företagen inte längre hänger med i konkurrensen från till exempel Kina. Miljontals amerikanska jobb försvinner årligen, samtidigt som få nya tillkommer.
Det amerikanska kapitalet investerar hellre i den övergödda rustningsindustrin och i dubiösa finansiella transaktioner än på de områden som skulle behöva utvecklas, till exempel för att minska oljeberoendet ("mega-greening projects").
Flera miljoner amerikanska familjer har under det senaste året fått gå från hus och hem på grund av den tidsinställda lånefälla som kallas subprimelån och gillrats av giriga amerikanska banker. Vilka i sin tur packat om lånen och sålt de värdelösa obligationerna vidare till Europa och Asien, därmed framkallande en internationell finansiell kris, som hotar att sprida den amerikanska recessionen till andra delar av världen.
Det är för mycket begärt att någon av de återstående fyra kandidater som den 5 februari ställer upp i den troligen avgörande primärvalsomgången, nu ska kunna ge besked på alla dessa punkter. Särskilt som ingen vet hur läget är om ett år. Men det är ingen tvekan om att demokraterna Hillary Clinton och Barack Obama visar större förståelse för att USA måste förändras än republikanerna John McCain och Mitt Romney. Det republikanska styret har lett USA och världen in i en återvändsgränd. Det behövs nya ideer och nya kvastar i Washington om USA vill fortsätta spela en ledande roll i världen.