Konjunkturinstitutets prognos är att lönekostnaderna stiger till 4,9 procent, medan 4,2 procent är vad nationen tål. Och de som fick mest i procent, märk väl i procent, inte i kronor, var de med lägsta lönerna; butiksanställda, hotell- och restauranganställda, Kommunals medlemmar inom vård och omsorg, fastighetsanställda med flera inom
servicebranschen.
"När konjunkturen klingar av kommer arbetslösheten att stiga igen", spår Juhana Vartiainen, forskningschef på Konjunkturinstitutet, KI. Det är det även många amatörforskare som misstänker. Så brukar det gå när efterfrågan på varor och tjänster sjunker. Det är liksom den heliga marknadens naturlagar. Men KI lägger i sin prognos ansvaret på löntagarna och deras förhandlare.
De där 0,7 procentenheterna som löntagarna i allmänhet och låglönegrupperna i synnerhet, alltså kvinnorna, "roffar" åt sig, innebär enligt KI:s prognos att 45 000 jobb går förlorade, att priserna på varor och tjänster stiger och reporäntan, som styr den rörliga bolåneräntan, åker upp med 0,30 procentenheter extra. Ett tungt ansvar att bära.
KI sägs ha underskattat suget efter arbetskraft i sin prognos hösten 2006. Det tycks alla ha gjort, utom dåvarande statsministern och socialdemokratiske partiledaren Göran Persson. Han sa att jobben kommer, blev hårt kritiserad och förlorade valet på det. Och det var ju synd.
Synd också att den borgerliga alliansregeringen hade så dåliga prognoser till underlag för sin arbetsmarknadspolitik och istället för att satsa, valde att slakta yrkesutbildningar i Ams regi och halvera KomVux. För så måste det väl ha gått till. Kanske är det dags för prognosmakarna, vars spådomar ligger till grund för av-
görande politiska beslut, att ta sitt ansvar och avgå.
Det kan också vara så att lönelyften gjort att åtminstone en del av företagens vinster hamnat i rätt händer. Hos dem som arbetar ihop pengarna. Och det är ju inte helt fel, eftersom det ökar deras köpkraft och hjälper till att hålla konjunkturens hjul igång. Företagen kan alltså se löneökningarna som en god investering i sin egen framtid. Kanske till och med den bästa, eftersom de inte tycks komma på något bättre sätt att använda pengarna än till lyxkonsumtion och aktieutdelningar.
Trots KI:s prognos om för höga löne-
avtal och trots allt fler tecken på en svagare konjunktur, väntas vårens aktieutdelningar bli i nivå med årets, som med råge innebar nytt rekord. Ytterligare ett par hundra miljarder kronor kommer att vräkas ut över aktieägarna. Verkställande direktörer och styrelseordföranden lär därtill få en rundhänt bonus. Avtalsrörelsens förhandlare kan ta det lugnt.