Långt till billigare tandvård
TANDREFORM. Högeralliansen lovade före valet att delar av en ny tandvårdsreform skulle sjösättas redan den 1 juli i år. Nu backar både regering och socialminister Göran Hägglund. Reformen skjuts på framtiden. Kanske, kanske kan en delreform bli verklighet 2008, men ingen vet. Den sittande tandvårdsutredningen behöver mer tid på sig, heter det.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tandvårdskostnaderna fortsätter att stiga i höjden medan politikerna skjuter på utlovade förbättringar. En förändring mot lägre priser, eller till en fungerande tandvårdsförsäkring tycks avlägsen. Tandvården har sedan länge befunnit sig i politiskt bakvatten.
Under senare år har det mest lappats och lagats i den gamla försäkringen utan någon större tanke på vare sig långsiktighet eller människors behov av en bra och framförallt billigare tandvård. De smärre förändringar som skett av tandvårdsförsäkringen har hittills varit halvmesyrer. Ett helhetsgrepp saknas och tycks inte heller komma med alliansregeringen.
Det har blivit allt dyrare att gå till tandläkaren. Sedan det blev fri prissättning inom tandvården för snart tio år sedan har priserna mer än fördubblats. Hela kostnadsökningen kan inte bero på kraftigt höjda lönekostnader eller på högre lokal-och utrustningskostnader. Att laga tänderna har blivit en klassfråga.
Samtidigt varierar kostnaderna för tandvården över landet. Det kan skilja upp emot 2 000 kronor för samma behandling. Den så kallade marknaden fungerar inte. Det är patienten som får betala, om de över huvud taget har råd att betala. Egentligen ska ingen i vårt land behöva avstå från någon form av vård på grund av kostnadsskäl, men så har det blivit.
Redan i dag avstår nästan 30 procent av befolkningen från att göra tandläkarbesök. De har helt enkelt inte råd. Det är framförallt unga människor i åldern mellan 20 och 30 år avstår från tandvård. En olycklig utveckling.
I dag fungerar tandvårdsförsäkringen någorlunda för dem över 65 år, den grupp som omfattas av det nya högkostnadsskyddet. Den fria tandvården räcker upp till och med 18 års ålder. Kostnaderna för grundtandvård är nu så hög att allt större grupper i vårt samhälle avstår. Är man ung, högskolestuderande eller arbetslös, ensamstående och lågavlönad finns inte ekonomiskt utrymme för de regelbundna tandläkarbesök som krävs för att bibehålla en bra tandhälsa. Dagens ihåliga tandvårdsförsäkring har i stället kommit att få karaktären av ett näringsstöd till vårdproducenterna snarare än en försäkring mot höga tandvårdskostnader för patienterna. Om inget snart görs kommer allt fler att avstå från sina tandläkarbesök än den omkring halv miljon människor som redan säger sig inte ha råd. Man behöver inte vara tandvårdsexpert för att inse följderna av detta.
Tandvården var länge en självklar del av den generella välfärden. Och borde så vara även i dag. Under 1990-talet urholkades försäkringen intill dagens skelett. Tandvården ska självfallet inte skiljas från annan sjukvård utan jämställas. Så snart som möjligt. Då skapas rättvisa.
Det krävs både en ny vilja och tydliga prioriteringar för att ge tänderna samma försäkringsskydd som den övriga kroppen. Tandhälsan får inte åter bli det klassmärke som det var för 60-70 år sedan. Att reformera tandvårdsförsäkringen från grunden är nödvändigt.