Till iPoden fick jag dessutom en grammofon av den gamla hederliga sorten, en så’n där snurrtallrik för vinylskivor. Men som kan föra över mina gamla singlar, EP och LP till iPod-maskinen.
Således fick äldsta barnet sätta sig och försöka konfigurera min dator så att jag kan skicka in gammal hederlig sextiotalsmusik i 2007 års tekniska lösning. Långt från transistorradio, Garrard-grammofoner, förstärkare och rullbandspelare. Men samtidigt så nära den tiden man kan komma. Brian Jones är kanske död. Men han lever i mina nya högteknologiska leksaker. Om Garrard fortfarande finns vet jag inte. Men de har i varje fall inte tillverkat min vinylomvandlare.
Tittar ni på barnens julklappslistor kommer ni att upptäcka att de också önskar sig digitala prylar i massor. Det är små lådor som ska laddas med innehåll - och det är innehåll som ska laddas i små lådor. Det är spel, film, musik och annan underhållning på klassiska teman som svart-vitt, övernaturliga krafter, skurkar och kärlek, sex och kärlek, krig och svek, samt, oftast, också ett lyckligt slut.
Det har sagts förr men kan sägas igen: Vi går från en produktionsekonomi till en konsumtionsekonomi. Framgång mäts inte i förmågan att framställa nya tekniska prylar enbart, utan att också förse dem med innehåll.
Det är ett stort språng. Globaliseringen leder fram till en gemensam produktionsbas där gränser spelar allt mindre roll. Rolling Stones finns överallt, nedladdat och piratkopierat. Och ett par dagar efter att sista Harry Potterboken kommit ut fanns kopior gjorda i Kina.
Mina barn köpte den engelska boken när den kom i somras - det krävde en semesterdag för att ta sig till närmaste storstad för inköp utgivningsdagen, allt annat var uteslutet - och har nu köpt den svenska översättningen som också ska läsas. Sen kommer en inläsning av Krister Henriksson som också är omöjlig att avstå från. Slutligen filmen, kanske också ett Harrypotter-spel …
Samma produkt, kopierad fem gånger i olika varianter. Det ger en fingervisning om vart samhället går. Och vad vi ska inrikta oss på om vi vill sälja sådant som står på julklappslistorna. Visst finns det fortfarande en nisch för Brioprylar i hederligt svenskt trä. Men i den rika delen av världen har konsumtionen gått från det livsnödvändiga till det självförverkligande.
Konsumismen är tidsandan. Produkterna här en likvärdig standard. Ett företag kan inte räkna med att bibehålla ett eventuellt teknologiskt försprång utan måste hitta vägar att skydda sitt varumärke med metoder som gör produkterna svårkopierade. Ett sätt är att fylla dem med ideologiskt, andligt, innehåll.
Så låt fantasin flöda.