Minns ni julgransbelysningarna från förr? Luma hade en fantastisk rejäl belysning som levererades i en ordentlig pappkartong, med inköpsstämpel och två års garanti, men den håller fortfarande 50 år efter leverans. Det klarar inte globaliseringskiten av, det måste även jag erkänna.
Och är det inte kinesernas fel att vädret blir konstigare? Om de bara fortsatte att cykla skulle allt ordna sig till det bästa. Och lärde amerikanerna att göra detsamma.
Men den ymnigt förekommande julbelysningen är en av vår tids paradoxer. Vi vill inte längre leva i mörkret. Våra förfäder tvingades huka sig i sin lilla koja när det var mörkt och kyligt, det gällde att synas och höras så lite som möjligt, dels för att hålla värmen, dels för att inte dra till sig fiender och rovdjur.
Men vi vägrar att krypa undan och inte synas. Vi vill märkas. Vi brinner som tomtebloss genom livet. Se på mig! Se vad jag har köpt! Hallå, jag vill ha bekräftelse!
När vi nu nått en materiell välståndsnivå som heter duga, inte längre behöver spara på kläder ("man vet inte vad det blir för tider") eller lägga upp lager av käk i källaren, söker vi prylar för att förstärka vår andliga välfärd. Och tala om för omgivningen att vi finns. För att ingen ska känna sig kränkt har vi börjat lotta ut vem som ska vara lucia. Och ser till att alla får påsar.
Konsumismen är vår tids kännetecken. Och när vi ser alla prylar under julgranen - och all mat på julbordet - ska vi drabbas av ångest. Konsumismen möter puritanismen. Vårt kulturella arv är att vi ska smälta in i tapeten och vara sparsamma. Vilket vi har svårt att kombinera med ett JAG som vill ha mer och fler kickar.
Den kristna underkastelsemoralen får därför en kraftig törn så här års när välståndet flödar. Adjöss med Jesus Kristus och hej Musse Pigg!
Men julen är också ett kvitto på hur vi organiserat våra liv. Det är då som den lycklige får sin rykande glögg och kan höra trampet av små fötter som är uppe och tjyvtittar under granen. Och den olycklige får sitta och stirra på tv i sitt ensamhushåll, med fabrikskokt skinka på torr vörtlimpa.
Ska vi inte få dåligt samvete då? För att vi har ordnat det någorlunda hyggligt? Det ska vi inte. Nu är tid att skörda vad vi sått.
Några sista julrekommendationer vill jag därför skänka er alla för att ni är så gulliga:
innan jul! Det blir aldrig lika billigt och bra kvalite som nu!
Och en taco bryter av underbart mot skinka och sylta!