LEDARE: Kommentar

Privata sektorn står för den största tillväxten av jobb, medan offentliga sektorn står tämligen still och aldrig återhämtat sig efter nedgången på 1990-talet. Att det tillkommer jobb i den privata delen av näringslivet är mycket positivt, att den offentliga delen av näringslivet mer är satt på krympning är negativt. Negativt för medborgarna, negativt för dem som har sin försörjning där och det är främst kvinnor.

Offentliga sektorn ska stå för så mycket och kraven växer. Offentliga sektorn ska klara att ge småbarnen en utvecklande och omvårdande omsorg på dagis så att mamma och pappa kan förvärvsarbeta och bidra till tillväxt och allmän välfärd. Skolan, nu politiskt stekhet, ska ge individuell undervisning som tar fram det optimala ur varje grundskoleelev och rustar dem för fortsatta framgångar på gymnasium och högskola.

Vården ska stå för en garanti som snabbt slussar oss fram till undersökningar, diagnos och behandling när vi blir sjuka. När vi blir gamla och orkeslösa lovar politikerna oss en god och värdig omsorg.

Allt detta kan näppeligen uppnås genom effektiviseringar och disciplinering. Mer pengar, mer kompetens och mer personal måste till. När kommer det?

SKTF har frågat runt och kommit fram till att medelstora kommuner behöver rekrytera, medan små kommuner och landsting ska dra ner på personalstyrkan. Oavsett vad går nästa år 50 000 kommun- och landstingsanställda i pension. Dom ska i stort ersättas. Till detta kommer att 200 000 närmar sig pensionsdagen och hälften av kommunerna har ingen plan för att säkra personalförsörjningen, vilket oroar SKTF.

Men det kanske inte är så farligt. Det kanske inte behövs någon plan. Det blir som i USA. Folk har inte råd att pensionera sig, därför att pensionens värde urholkats. Sverige är på väg dit. Välfärden har drabbats av ålderskrämpr. På mer än ett sätt.

BP

Ledare: Kommentar