Ja, så när som på en liten detalj. De gamla tumreglerna höll inte streck längre. För trots att tillväxtkurvan låg i topp slog opinionssiffrorna i botten. Väljarna satte inte längre likhetstecken mellan goda tider och bra betyg åt regeringen. Vilket i och för sig var väldigt klokt av dem.
Ekonomisk politik ska ju inte utvärderas efter vilken konjunktur som för tillfället råder. Finansministrar måste bedömas efter hur de hanterar de olika förutsättningarna i varje läge.
När Anders Borg slår sig för bröstet över att jobben ökat kraftigt under alliansregeringen är det därför rätt poänglöst.
Det intressanta är ju hur mycket av detta som beror på regeringspolitiken och hur mycket som skapats av högkonjunkturen, vilket medborgarna också tycks ha förstått.
Nu förändras läget. Utsikterna för både världsekonomin och den svenska ekonomin ser betydligt mörkare ut 2008. Vilket i alla fall inte lär förbättra regeringen Reinfeldts opinionsstöd.
Den största svagheten med regeringens ekonomiska politik är den orättvisa fördelningen. De som har minst marginaler har fått se dem krympa ytterligare medan redan välförsedda belönats rikligt.
Att moderaterna när det kommer till kritan för en sådan politik är inte särskilt förvånande. Mer anmärkningsvärt är att Anders Borg fört en politik som även borgerliga ekonomer menar nonchalerar de verkliga problemen i svensk ekonomi.
Högkonjunkturen har inte utnyttjats till att bygga svensk ekonomi starkare. På punkt efter punkt har utvecklingen snarare gått åt motsatt håll. På tvärs mot en närmast unison ekonomkår gav Anders Borg efter för kristdemokraterna och sänkte fastighetsskatten. Det är pengar kastade rakt i sjön eftersom ekonomin snarare fungerar sämre än bättre efter detta.
Istället för att stimulera en utveckling mot ökat förädlingsvärde och jobb med högre inkomster ökar Anders Borg utrymmet för lågproduktiva hushållsnära tjänster.
Alla vet att grunden för fler och bättre jobb i framtiden är en höjd kunskapsnivå och ökade investeringar. Ändå skärs arbetsmarknadsutbildningarna ned och infrastrukturinvesteringar förläggs till en diffus framtid.
Goda villkor för småföretagen skapar förutsättningar för fler företag och fler jobb. Men hittills har småföretagen fått nöja sig med ordkaskader från Maud Olofsson.
Reformer och regelförenklingar dras i långbänk. Inte underligt att var sjätte småföretagare upplever att företagsklimatet försämrats.
Det är möjligt - och kanske till och med troligt - att ekonomen Anders Borg skulle kunna skriva under på en hel del av den här kritiken. Men det får han förstås inte i egenskap av finansminister.