"Minskningen av ohälsotalet är glädjande. Men i ett internationellt sammanhang är sjukfrånvaron fortfarande hög i Sverige, även om det nu finns länder i Europa som ligger högre", är Malmborgs kommentar till prognosen. Glad men inte nöjd.
Det är möjligt att sjukfrånvaron i Sverige är för hög i förhållande till andra länder. Att svenska folket är sjukare än det borde vara. Sjukare än vad som är nyttigt för en människa. Men vad beror det på?
Alla prognoser och rapporter om ohälsan genomsyras av misstankar om fusk och bedrägeri. Senast var det Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster och Fredrik Bergström, vd för Handels utredningsinstitut som tog till storsläggan och anklagade 95 procent av svenska folket för att jobba svart, anlita svart arbetskraft, lura till sig ersättningar och bidrag.
Hur det kommer sig att detta land av fifflare och lögnare, ändå lyckas åstadkomma tillväxt och välstånd som får omvärlden att förundras och avundas, får läsarna inte veta.
Kan det bero på att såväl skattemoralen som arbetsmoralen är tämligen enastående hög. Att svenskarna är ett arbetsamt, segt och uthålligt folk. EU:s statistikbyrå Eurostat visar med staplar och diagram att av alla europeer är svenskarna det folk som arbetar längst upp i åldern. Sju av tio svenskar arbetar efter fyllda 55 år och slår därmed med bred marginal alla övriga EU-länder plus Norge och Schweiz.
I Danmark, Holland och Sverige arbetar högsta andelen av befolkningen mellan 16 och 64 år. Här är alltså det omtalade utanförskapet mindre än i övriga EU-länder. Och när det gäller yrkesarbetande kvinnor ligger Danmark och Sverige på samma ointagliga nivå.
Till detta kommer produktiviteten. Hur mycket var och en åstadkommer. Allt arbete kan inte mätas i antal producerade enheter, men det som är mätbart placerar Sverige högt, vissa år skyhögt, över samtliga OECD-länder. Världsmästerskapet i effektivitet ger företagen klirr i kassan, de producerande får betala med sin hälsa.
Värst drabbas kvinnorna som jobbar i industrin, men även männen går sönder. Sandra Granholm, 28 år, berättar i Dagens Arbete att hon hittills klarat sig från belastningsskador tack vare styrketräning och ishockey.
Tidningen har många läsvärda och skrämmande reportage om line-produktion, det nya och tuffare löpande bandet, och dess offer. Om en arbetstakt som är så uppskruvad och tight att de anställda ibland får välja mellan att äta eller gå på toa.
Om prognosmakarna över sjukfrånvaron och ohälsotalen tog in alla dessa faktorer i sina kalkyler, skulle de kanske snarare fundera över att människor inte är sjukare än de faktiskt är.
Åtminstone inte ifrågasätta ohälsan och tro att folk blir friskare om sjukersättningen sänks.
Hur vore det om Sverige istället satsade på ökad bemanning och kortare arbetstid? Det finns forskare som på största allvar hävdar att det skulle vara en ren vinst för det svenska samhället om arbetstiden sänktes till i snitt 24-25 timmar i veckan. Sådana forskare citeras aldrig av regeringens företrädare, däremot utredare som viftar med vetenskap av typ att höga ersättningar i socialförsäkringssystemet förlänger sjukdom och arbetslöshet.
Är det inte dags för litet nytänkande?