Glöm inte exit-möjligheten!
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det innebär nationella prov och betyg. Förvisso är målet för socialdemokratin ? som alltid ? en skola där rätten till kunskap inte blir en klassfråga och där social bakgrund avgör livschanserna. Alla ska få förutsättningar att förverkliga sina möjligheter. Men vägen dit går inte längre genom en kravfri skola på lösa boliner. Utan genom arbetsro och ambitioner.
Den här utvecklingen har vi fått tack vare kommunalisering och friskolor. Föräldrar, elever, pedagoger och entreprenörer har tagit makten över skolan och lämnat alltmer desperata politiker bakom sig. De som behandlat skolan styvmoderligt har nu upptäckt att de sätts offside.
Länge kunde politikerna styra skolan efter sitt eget huvud. Och därför gick det också inget vidare. Detta var ett av de få områden där socialdemokratins vänsterpolitiker hade störst kontroll över utvecklingen ? och det var där som de misslyckades mest.
Utbildningssystemet sågs som ett instrument att anpassa medborgarna till den rådande samhälls- och produktionsordningen. Det blev ett kollektiviserande, uppfostrande instrument som skulle passa såväl till industrins krav på arbetskraft som den politiska maktens längtan efter välanpassade medborgare.
Skolan formades därför också till en fabriksliknande verksamhet där det flummades runt med betygsfrihet, mängdlära och grupparbetesterapi. Istället för en pekpinne som berättade var världens huvudstäder låg fick vi moraliska pekpinnar om anpassning till kollektivet. Istället för kungalängden fick vi Jantelagen.
Men med friskolorna öppnades möjligheten att vända detta system ryggen. Vi fick en ?exitmekanism? i utbildningssystemet. ?Exit? är rätten att rösta med fötterna. Tack vare det har elevinflytandet ökat enormt genom att eleverna ? tillsammans med föräldrarna ? har möjlighet att flytta på sig om galoscherna inte passar.
Exitmekanismen är central för ett fungerande samhälle. Det är vår rätt att ge fingret åt en dålig livsmedelshandlare, säga upp äktenskapskontraktet, byta arbetsköpare och flytta från en skitkommun. En rätt som gör samhället dynamiskt och rikt.
Men i den socialdemokratiska skolförkunnelsen verkar denna insikt inte finnas, i varje fall inte öppet. Det gör mig lite misstänksam. Kan det vara så att flumpedagogerna i partiet ? som nu förlorat såväl kampen mot kunskapsskolan som friskolan ? försöker sig på en kringgående rörelse, där de säger sig acceptera kunskaper för att få möjligheten att täppa till rätten att göra exit?
Jag blir lite misstänksam mot en del formuleringar i de socialdemokratiska texter som partiet nu spottar ur sig. Jag kan se undertexten. Med en djup suck accepteras kunskapsskolan, men med möjligheterna att åter få kontroll över skolornas etablering finns en lätt entusiastisk vibration. Och när den kontrollen väl är etablerad kan den gamla flumpedagogiska trallen återupptas.
Detta härmed sagt som ett tips såväl till alla inom, s, som nu är glada över att partiet närmat sig sina väljare som till major Björklund och andra borgerliga skolpolitiker. Var försiktiga! Kom ihåg att utan exitmekanismen blir det heller ingen kunskapsskola.
De som behandlat skolan styvmoderligt har nu upptäckt att de sätts offside.