Tyvärr är det inte så. En garanti finns. Den att ersättningen från a-kassan sänks till 70 procent efter hundra dagar. Man kan lugnt påstå att regeringen Reinfeldt har lurat de unga genom att kalla åtgärden för något den inte alls är. Arbetsförmedlingens roll är att matcha arbetslösa i åldern 16 till 24 år mot lediga jobb eller utbildning, ge extra stöd åt dem som behöver och kunskaper om hur arbetsmarknaden fungerar. Låter inte som något revolutionerande nyhetsinslag i arbetsförmedlingens verksamhet.
Femhundra arbetsförmedlare har specialutbildats för uppdraget. En imponerande siffra, ända tills man upptäcker att det inte ens är två per kommun som i år ska ta hand om drygt 6 000 ungdomar och nästa år 17 600 i behov av stöd och vägledning. Det är vad man beräknar. Troligen en beräkning i underkant. I ljuset av detta ter det sig ganska självklart att det, som Sara Damber, Ams framhåller i LO-tidningen, är de ungas egna insatser som avgör om det blir något jobb eller inte.
Jobbgarantin ska förövrigt inte bara omfatta unga som varit arbetslösa och anmälda arbetssökande i minst tre månader. Hit hänvisar regeringen också deltidsarbetslösa som har barn under 18 år att försörja och har gjort slut på sina stämpeldagar. Och det går fort. Sjuttiofem stämpeldagar räcker inte långt.
Skärpningen av deltidsarbetslösas a-kassa skulle ha slagit till redan vid årsskiftet. Dröjsmålet beror på att regeringen i vanlig ordning missat någonting väsentligt. Alliansen tycks aldrig ha förstått vilken hög status a-kassan har i den svenska välfärdsmodellen. Att den är omgiven av lagar och förordningar och inte bara med ett enkelt pennstreck, kan ändras hur som helst. Utan lagändring finns möjligheter att runda skärpningen och regeringen behöver fram till början av april på sig för att försäkra sig om att alla kryphål täppts till.
Alldeles riktigt. Ingen ska kunna fixa sig fördelar som andra inte har. Tänk om samma ivriga bävermentalitet hade använts mot skattesmitare. Då hade Sverige varit åtskilliga miljarder rikare. Men istället för att täppa till kryphål, har regeringen Reinfeldt öppnat portar på vid gavel genom att exempelvis avskaffa skatten på förmögenheter.
Ministrarna i regeringen må leva i en annan värld, men så främmande för hur samhället och arbetsmarknaden fungerar är de ändå inte. De vet mycket väl att handel och servicenäringarna hålls igång av en stor skara deltidsanställda ungdomar, invandrare och kvinnor och att deras möjligheter till heltidsanställning är marginella.
Reportage i Piteå-Tidningen för en tid sedan visade att i Piteå hade 301 deltidare och 665 timanställda att dela på 40 lediga heltidsplatser. Rent teoretiskt. Om de har den kompetens som efterfrågas är en helt annan och avgörande sak. Man behöver inte vara nationalekonom, som finansminister Anders Borg, för att räkna ut att det inte går ihop.
En arbetsmarknadslag som gör heltid till rättighet och deltid till möjlighet skulle göra hela skillnaden, men det är inte regeringen intresserad av. Allt ansvar läggs på den enskilde. Heltidsarbetslöshet skulle då vara alternativet. Ett destruktivt sådant och knappast vad regeringen med sin arbetslinje förordar. Således handlar det helt rått om ett sätt att minska statens utgifter för att klara skattesänkningarna.
Den försenade försämringen av a-kassan gör att regeringen nästa år sparar 655 miljoner mindre än man tänkt sig. Nu får istället Ams avstå miljonerna, men det ska inte påverka insatserna för de arbetslösa. Nä, de kan väl inte bli så mycket mindre.