Frihet utan ansvar
FINANSVÄRLDEN. Frihet och ansvar är två begrepp som ofta går hand i hand. Med frihet följer vanligen en skyldighet att ta ansvar för de beslut som fattas. Dock inte alltid.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När banker och investmentbolag spekulerade fel i de numera ökända högrisklånen på den amerikanska bolånemarknaden gick nästan hela den internationella kreditmarknaden i baklås.
Vad gjorde de frihetsälskande marknadsaktörerna då? Jo, de ropade på hjälp från staten. Räddningsaktioner genomfördes i många länder och USA:s centralbank Federal Reserve sänkte räntan.
När det kom till kritan visade det sig att de finansiella marknaderna ville ha frihet, men inte frihet under ansvar, snarare frihet utan ansvar.
Banker och finansföretag är en så viktig del av den moderna ekonomins infrastruktur att regeringar inte törs låta större företag gå omkull och därmed riskera att förtroendet för hela systemet raseras.
Men om samhället ändå måste ta ansvar för vad de finansiella företagen ställer till med är det också rimligt att samhället får mer att säga till om när det gäller hur företagen ska uppföra sig. Särskilt som det handlar om extremt lönsamma branscher, där chefer och anställda i goda tider kasserar in miljoner i bonusar.
Men det är aldrig tal om att betala tillbaka några pengar när konjunkturen vänder nedåt eller när högriskspekulationerna havererar. Finansföretagen kammar hem vinsterna och samhället får städa upp efter kraschen.
Vetskapen om att företagen slipper ta de fulla konsekvenserna av sitt agerande gör dessutom aktörerna mer frestade att tänja på gränserna. Något som uppenbarats inte minst i den nyss aktuella krisen.
Dåliga lån såldes under falsk flagg. Banker blåste upp sin utlåning och tjänade stora pengar med hjälp av komplicerade finansiella instrument. Usel insyn bidrog till att slamma igen de normala kreditkanalerna och förvärrade krisen.
Det är alldeles tydligt att den nuvarande fördelningen mellan frihet och ansvar inte är den rätta. Balanspunkten behöver ändras. Insynen måste öka och finansföretagens verksamhet måste regleras bättre.
Och då räcker det inte med att den svenska regeringen ställer högre krav på svenska företag utan det måste till åtgärder på europeisk och internationell nivå. Naturligtvis ingen särskilt populär uppfattning hos de som hyllar marknadens frihet.
Men även borgerliga politiker måste känna frustration inför de finansiella systemens oberäknelighet. Även de måste se det hot som finanskriserna utgör mot vanliga människors vardagsekonomi.
Fast i praktiken lär åtgärder dröja. För vem tror att Mats Odell och Fredrik Reinfeldt på allvar vågar ta itu med avarterna på finansmarknaden?