Från a-kassa till kassako

GESCHÄFT. Medlemmarna, främst lågavlönade, flyr den fördyrade och försämrade a-kassan. De anser sig inte ha råd att försäkra sig mot arbetslöshet. Samtidigt rapporteras att a-kassan är överfinansierad med 14,5 miljarder kronor. A-kassan har blivit ett geschäft som drivs under ockerliknande former.

Opinion2007-09-13 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Arbetsmarknadsministern, moderaten Sven Otto Littorin, försvarar kollektivavtalen och de fackliga organisationernas rätt att ta till stridsåtgärder och säger nej till uppluckring av anställningsskyddet. Den inställningen är moderaterna numera ensamma om i regeringen. Såväl kristdemokraterna som centern och nu senast folkpartiet, vill annorlunda. En majoritet i den borgerliga alliansregeringen kommer således i regerings- och budgetförhandlingar att om och om igen kräva förändringar av de lagar och förordningar som styr svensk arbetsmarknad i utbyte mot sin röst.

Sven Otto Littorin är värd beröm för den ståndaktighet han visat upp mot såväl topparna inom arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv, som ledarna för de allierade partierna, där näringslivsministern och vice statsministern, Maud Olofsson, c, är Urban Bäckströms handgångna. Littorins agerande har stor betydelse för de fackliga organisationernas verksamhet, men också för regeringen vars aktier fallit våldsamt i värde. Här kan man verkligen tala om baisse. Littorin blir den balanserande faktor som hindrar att allt vickar över.



För även utan begränsad avtalsfrihet och konflikträtt är löntagarnas ställning kraftigt försvagad. Det fixade alliansregeringen genom försämringarna i a-kassan. Kraftigt höjd avgift, slopade avdrag i deklarationen, sänkt ersättning, färre ersättningsdagar och skärpta villkor för att alls få ersättning. Genomgripande förändringar som tillsammans gjort att medlemmarna flyr a-kassan och facket. Och den som förlorar medlemmar, förlorar röster och makt.

För första gången på närmare trettio år tappar a-kassorna medlemmar. Och det är ett stort tapp. Sedan regeringen Reinfeldts tillträde har 321 000 medlemmar lämnat a-kassan. Flera mindre a-kassor är nära kollaps, rapporterar a-kassornas samorganisation, SO i en konsekvensanalys. Allvarligt nog är det de lågavlönade som drabbats av högsta avgiftshöjningen med förklaringen att det är dom som också nyttjar a-kassan mest. Det är också framför allt medlemmar ur de här grupperna som lämnar a-kassan. De som löper största risken att bli arbetslösa och bäst behöver försäkringen.



Avgiften för a-kassan står inte i proportion till ersättningen. Löntagarna får betala dyrt för en dålig försäkring. De höjda avgifterna, den försämrade ersättningen och det minskade uttaget har gjort att arbetslöshetsförsäkringen nu är överfinansierad med 14,5 miljarder kronor, enligt SO. Huvuddelen av miljarderna torde komma från dem som tjänar minst. Enligt regeringens sätt att resonera borde miljarderna tillbaka till de försäkrade; sänkta premier och höjd utdelning.

Arbetsmarknaden är het, men konjunkturen svänger. Uppgång följs av nedgång. Det är inte fråga om konjunkturen dippar, utan när. Arbetsmarknadsverkets augustistatistik visar att varslen om uppsägningar ökar i nästan hälften av de 21 länen jämfört med augusti förra året. Norrbotten hör till länen där varslen ökat, men på listan finns också län som Uppsala, Södermanland, Östergötland och Kalmar.



Att arbetslöshetsförsäkringen så snabbt blivit överfinansierad med så mycket som 14,5 miljarder kronor tyder på att den aldrig varit underfinansierad och att det aldrig varit fråga om överuttag. Sverige tålde gott och väl den a-kassemodell som rådde innan regeringen Reinfeldt började stuva om. Snarare var det läge för höjning av ersättningen så att fler verkligen fick åttio procent av förlorad inkomst.

Finansminister Anders Borg har nämnt att avgiftssänkning kan komma för vissa grupper. Det är bara att sänka över hela linjen. Allt annat är rofferi.



Läs mer om