ringen. Den är inget kvitto på att explosionen av friskolor fört Kunskapssverige framåt. Tvärtom.
Gymnasieskolan går fortsatt baklänges. Bristen på kompetenta lärare är den faktor Skolverket pekar på som avgörande för att bara sju av tio gymnasieelever kommer ut med examen efter tre år. Värst är det i de fristående gymnasieskolorna där hälften av lärarna saknar lärarexamen.
Måndagens Piteå-Tidningen toppade med rubriken att 43 elever i Piteå kommuns grundskola och 30 elever i gymnasieskolan underkändes i något eller några kärnämnen vårterminen 2007. Statistiken kunde vara bättre, men Piteå kommuns grund- och gymnasieskola står sig ändå bra både i jämförelse med sin kommungrupp och med riket, visar Skolverkets sammanställning.
I Piteå har 95 procent av lärarna på grundskolan högskoleexamen i pedagogik. Det är högt över rikssnittet och antagligen en stor del av förklaringen till att nästan alla högstadieelever är behöriga till gymnasieskolan och också börjar där. Alla klarar inte sin examen, men även här ligger Piteå på en klart högre nivå än riket i snitt.
Att Piteås skolor ligger över rikssnittet betyder givetvis inte att allt är frid och fröjd. Bättre kan det bli. Kommunalrådet Helena Stenbergs utgångspunkt att de kommunala skolorna ska hålla så hög kvalitet att friskolor vare sig efterfrågas eller behövs är utmärkt.
I skoldebatten pratas nästan enbart friskolor kontra kommunala skolor, "tyst i klassen" och nationella prov och betyg. Ju tidigare desto bättre. Då visar sig de svagpresterande och hjälp sätts in på ett tidigt stadium och slutet blir lyckligt. Ungefär så går argumentationen. Och det verkar ju klokt och bra. Frågan är; fungerar det verkligen så?
Anledning till starka tvivel finns. Risken är uppenbar att de "svagpresterande" bara känner sig misslyckade och självkänslan knäcks redan på lågstadiet. Lärarna vet, som regel, väldigt väl var de har sina elever. De följer ju deras utveckling dag för dag. Socialdemokraterna kan stoppa undan ideerna om nationella prov i årskurs 3 och betyg tidigare än i årskurs 8.
Det finns så mycket annat i partiets nya politik att ta fasta på och föra fram som alternativ till den borgerliga regeringens elitistiska sorteringsskola. Och det måste göras nu.
Viktigast i socialdemokraternas skolpolitik känns kravet på fler lärare och färre elever i klasserna. Det förefaller vara den mest troliga framgångsvägen. Storleken på klasserna har avgörande betydelse för stämningen i skolsalen och för studieresultaten. Skolor i byar och små samhällen toppar inte sällan betygsstatistiken. Det kan inte vara en tillfällighet.
Den allmänna skolan har på sitt ansvar att garantera varje barn, oavsett förmåga, en utbildningsplats och, faktiskt, en undervisning som gör att varje liten människa får ut det mesta och det bästa utifrån sina förutsättningar. Ett stort och tufft uppdrag som kräver pengar, personal och eldsjälar.
Inom den kommunala skolans väggar finns kompetent och kreativ personal. Om den förstärks och får större möjligheter till initiativ och utveckling av "sin" skola, är chanserna goda för att kommunalrådet Helena Stenbergs vision om den bästa av skolor uppfylls.