Ett sömnpiller med budskap
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den här gången begåvades jag med Joakim Nergelius "En olaglig folkomröstning. Sverige och EMU" utgiven på Santerus förlag.
En liten nätt bok som inte kommer att skada mig om jag somnar och tappar den i nyllet, tänkte jag förhoppningsfullt och kröp ner med Nergelius och John Blund runt hörnet.
Men tyvärr. Visserligen är Nergelius jurist men han lyckades ändå lura mig på en god natts sömn. Boken var faktiskt riktigt intressant.
Huvudbudskapet från Joakim Nergelius är att Sverige kan gå med i EMU närsomhelst. Någon ny folkomröstning behövs inte. Vi är snarare förpliktigade att gå med.
Han anser att Sveriges grundläggande utanförskap är att vi inte begripit att EU är en juridiskt bindande gemenskap som kraftigt minskar våra möjligheter att göra lite som vi vill.
Så långt är det juristen som talar ovanför huvudet på politikerna som har andra saker för ögonen än lagtexter. De ser till vad folket vill, och sedan får heliga texter vridas lite åt det praktiska hållet.
Jurister har lite svårt att acceptera att deras heliga texter används som karottunderlägg i den politiska pappslöjden.
Men det intressanta i Nergelius framställning är inte hans övertro på juridiska ramar. Utan hans beskrivning av den politiska processen.
Han bryter staven över Carl Bildt. Enligt Nergelius drev Carl Bildt fram folkomröstningen på grund av någon slags taktisk hjärnblödning:
"I oktober 1997, när Carl Bildt gjorde sitt utspel om att Sverige borde ha en folkomröstning i frågan, arbetade jag som EU-tjänsteman i Luxemburg /?./ Min omedelbara reaktion, som endast i begränsad omfattning tempererats eller modererats genom åren, var i stort sett att Bildt måste ha drabbats av en svårartad hybris och blivit åtminstone halvt galen"
För Nergelius är som sagt juridiken politikens ramverk. Och han anser inte att Carl Bildt begripit detta.
"Okunskapen om och ointresset för juridikens stundtals viktiga roll också inom det politiska livet tycks vara ett återkommande tema i Bildts politiska gärning", skriver han exempelvis.
Samtidigt konstaterar författaren att Göran Persson var motståndare till EMU-omröstningen, men att Bildts utspel tvingade ut socialdemokraterna i ett politiskt slag som de sedan kom att förlora. En omröstning som Nergelius till och med kallar för "olaglig".
Boken ska alltså inte bara läsas som en kritik av Carl Bildt och andra politiker. Eller som en intressant upplysning om vad EU-medlemskapet egentligen för med sig. Det är också en stridsskrift riktad mot den traditionella uppfattningen av politik som det möjligas konst, en projektil kastad av en jurist som pockar på mer uppmärksamhet för sin profession.
Samhället genomgår en juridifiering, där reformer trängs åt sidan för lagar och förordningar. Joakim Negrelius bok är en av de första signalerna om en politisk strid som vi kommer att få utkämpa framöver. En strid mellan juridiska formalister och publikdemokratiska maktimprovisatörer.