En Hierta med hjärta
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men Hierta var så mycket mer. Han ägnade sig åt politik, han var en av de stora entreprenörerna i sin tid. Han kläckte ideer och stod upp för sina åsikter. Därför är det inte förvånande att hans minne nu
firas som aldrig tidigare.
När Lars Johan Hierta 1830 satsade allt han ägde på tidningsäventyret Aftonbladet var det i den bestämda
meningen att skapa opinion för den framväxande liberalismen och i opposition mot den maktpåläggande monarkin med dess svassande uppvaktning.
1830-talet var en politiskt orolig tid. Nya tankegångar utmanade den gamla konservatismen. Fortfarande var Sverige ett bondesamhälle, men en ny och mer medveten borgarklass höll på att växa fram. Dessutom hade allt fler blivit läskunniga. En tidning hade möjlighet att påverka.
Det var makten som utmanades av Hierta. Var det inte prästerskapet som fick skeppan full, så kritiserades hovet och adeln. Samtidigt argumenterade den unga redaktören, han var ännu inte 30 år fyllda, för demokrati, tvåkammarriksdag, yttrandefrihet och frihandel.
Det var alltså inte överraskande att han snabbt fick mäktiga fiender.
När så skedde blev statsmakten med hovet i spetsen
Hiertas svurna fiende. På alla sätt försökte man komma åt hans tidning. Indragningsmakten var, trodde man, medlet för att krossa Aftonbladet, men den uppfinningsrike Hierta drog byråkratin vid näsan, vilket bara ökade hans popularitet hos den växande medelklassen, men ökade också motståndet från maktsfären kring hovet.
När det Aftonbladet drogs in återuppstod det snabbt som det tredje Aftonbladet, det fjärde Aftonbladet etc. Allt uppståndelse gjorde bara att Aftonbladet blev allt populärare liksom dess redaktör.
I dag kan vi le en smula åt det som hände på 1800-talet, men då var det blodigt allvar. Det var ingen sinekur att utmana makten, men Hierta klarade det. Han kom att stanna på Aftonbladet fram till början av 1850-talet. Då hade han hunnit bli en av landets rikaste män. Hans affärer och företag tog allt mer av tiden. Tidningen hade varit en murbräcka för de nya ideerna. Nu gick han vidare.
Tryckfrihet och yttrande-
frihet ser vi i dag som självklarheter, men det är friheter som alltid måste försvaras. Det finns alltid krafter som vill strypa de fria ordet. Lägga munkavle på för att stoppa kritik.
I dag har vi starka medier som står upp för yttrandefriheten, men samtidigt vet vi att det alltid finns krafter som vill begränsa öppenheten. Makten på 1800-talet ville tysta Hierta. Öppet och resolut.
I vår tid är påtryckningarna mer sofistikerade. Idag talas det om att människor ska vara lojala mot sina uppdragsgivare. Eller med andra ord; hålla tyst om sådant som kan vara besvärande för maktens utövare.
En sådan ordning skulle Hierta aldrig tolerera. Han skulle inte vara tyst.