En bygd av historieskrivare
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Själv har jag oftast uppfattat de vanliga Piteborna som snarast lite väl blygt återhållsamma. Sättet att skämta är exempel på detta - man skämtar gärna genom att förringa sig själv, genom underdrifter.
Länge bidrog nog pitemålets starka dominans till detta. Bristen på kunskap i svenska gjorde förvisso självsäkerheten mindre vid kontakter med folk från orter med bättre behärskning av svenskan.
Men om nu Rosengren mot förmodan skulle ha rätt, så beror nog den självmedvetenhet, som han mött, till en betydande del på den ökade kunskap om den egna bygden, som folk här fått de senaste årtiondena.
Den har uppnåtts genom bland annat Alf Axelsons och Kjell Lundholms många böcker, genom Piteå museums bokutgivning, genom släktforskning och genom utgivning av böcker om många av byarnas historia.
Byaböckerna är förstås av skiftande kvalitet. Bäst hittills av dem jag tagit del av - de flesta - är boken om Sikfors och böckerna om Svensbyn. Men den allra bästa har kommit ut i sommar - "Roknäs - mitt i bygden". En andra del ska följa.
Det är här verkligen fråga om en analyserande och ytterst väldokumenterad framställning. Vad som hänt i Roknäs, Infjärden och Pitebygden ställs in i sina allmänhistoriska sammanhang. Förutom lokala källor har därför också all den litteratur av vetenskaplig karaktär, som finns om speciellt övre Norrland kommit till användning.
Ibland beklagas kanske med rätt att Pitebygden aldrig fått en samlad historieskildring på samma sätt som till exempel Luleå - det ansågs för dyrt. Men boken om Roknäs - med det självmedvetna tillägget "mitt i bygden" - kan mycket väl fungera som en oumbärlig grundbok för den som sedan vill botanisera vidare i de olika byarnas och centralortens historia. Därmed kan man få en mycket god täckning av bygdens historia, tecknad på många olika sätt.
Det finns många positiva följder av det stora historieintresset, inte minst politiska. För några år sedan intervjuade jag Anders Sundström, då arbetande styrelseordförande i Sparbanken Nord, om framtidsutsikterna för Norrbottens kommuner. Vi samtalade oss igenom kommunernas växlande förutsättningar för att avsluta med Piteå.
"För Piteå kommer det att gå bra", fastslog han. "Det kan inte gå på annat sätt i en bygd, där varje by ger ut sin egen historia!"
Man kan hoppas att han får rätt. Den åtföljande självmedvetenheten och kraften kan som exempel behövas i en tid, då maktägande politiker i riket inte längre tycks så intresserade av den för oss livsavgörande Norrbothniabanan.