Dra lärdom av Norge
VALDAGAR. I Sverige diskuteras med jämna mellanrum frågan om skilda valdagar för riksdags- och kommunalvalen. Det vanligaste argumentet för skilda val är att en sådan uppdelning skulle stärka debatten om de kommunala frågorna. Exemplet Norge talar inte för det.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tidningsrubriken handlade om det nyligen avhållna valet i Norge. Jens var förstås Jens Stoltenberg, ledaren för arbeiderpartiet och Jensen Fremskrittspartiets ledare, Siv Jensen.
Men likväl var någonting konstigt med rubriken - de två rikspolitiker som utpekades som valets huvudmotståndare kunde ju överhuvudtaget inte väljas eftersom det var ett kommunalval. Ändå dominerades medierapporteringen från valrörelsen av kampen mellan rikspartierna.
Norrmännen går till val vart annat år. Ena gången är det kommunval, nästa gång stortingsval. I teorin ska de skilda valdagarna öka intresset för de kommunala frågorna och kommunalpolitiken I praktiken har det blivit nästan tvärtom. Kommunalvalet präglas av rikspolitik. De flesta medier beskrev det nyss genomförda valet som en folkomröstning om den rödgröna regeringens politik.
Och eftervalsdebatten handlade nästan enbart om rikspolitiken. Man talade om vilken framgång det var för Höyre att resultatet från förra kommunalvalet överträffades. Eller om katastrofen för Sosialistisk venstre, som halverade sitt resultat från valet 2003. Besvikna partimedlemmar krävde att några av de egna ministrarna skulle ta konsekvenserna och avgå.
Klimatfrågan och skolan var våra profilfrågor. När vi misslyckas så kapitalt bör de båda ansvariga statsråden bytas ut, konstaterade stortingsledamoten Olav Gunnar Ballo.
Visst har klimatpolitiken koppling till kommunala beslut. Men varför ska regeringens sammansättning påverkas av resultatet i ett kommunalval? I Sverige diskuteras med jämna mellanrum frågan om skilda valdagar för riksdags- och kommunalvalen. Det vanligaste argumentet för skilda val är att en sådan uppdelning skulle stärka debatten om de kommunala frågorna.
Väldigt sällan talas om erfarenheterna från Norge. Jag förstår varför. Exemplet Norge visar nämligen så tydligt de stora nackdelarna med en uppdelning.
Kommunalvalet kommer att präglas av rikspolitiken. Fokuseringen på de kommunala frågorna, som förespråkarna för skilda valdagar utlovar, förverkligas inte i praktiken. Skilda valdagar i Norge ger inte kommunalpolitiken större utrymme än vad en gemensam valdag gör i Sverige.
Trots att kommunalvalet gäller lokala frågor - och därmed väntas väcka större intresse hos väljarna - är valdeltagandet regelmässigt lägre. I årets norska kommunalval röstade 60 procent av väljarna, vilket ska jämföras med 77 procent i stortingsvalet 2005.
Ett ofta använt argument för skilda valdagar är att politikerna bör möta väljarna i val oftare än vad de gör i dag. Om det är problemet, så bör det lösas genom att korta tiden mellan valen, kanske till vart tredje år. Det finns argument både för och emot en sådan kortare valperiod.
Men att skilja på kommunal- och riksdagsval är inte lösningen. Den enda säkra effekten av det är att valdeltagandet minskar.