Den vinröda revolutionen
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
USA och EU har redan infört sanktioner mot Burma, om än rätt tandlösa, och har därmed svårt att ytterligare påverka juntan. De länder som profiterar ekonomiskt på Burma och levererar vapen till juntan och som därför skulle kunna göra en skillnad i sammanhanget - framför allt Kina, Indien och Ryssland - är obenägna att engagera sig och världssamfundet i konflikten. Kineserna gör rent av en dygd av att inte blanda sig i Burmas interna politiska förhållanden, precis som de gjort i Sudan.
Det kan låta som en respektabel ståndpunkt, men är naturligtvis i första hand ett sätt att skydda sina affärer. Kina behöver Burmas energitillgångar, mineraler och timmer. Kinas icke-inblandningspolitik är en synvilla. I själva verket har Kina nära kontakter med juntan, och drar sig säkert inte för att lägga sig i Burmas politik om det främjar Kinas intressen.
Kineserna spelar ett högt spel när de än en gång - tillsammans med ryssarna - hotar att inlägga veto mot FN-sanktioner. Blir det nytt blodbad i Burma, kommer kineserna att framstå som i hög grad medansvariga, och Kinas anseende kan ta obotlig skada. Rentav leda till bojkotter mot OS i Peking nästa år. Ett kinesiskt initiativ för att bryta dödläget i Burma, skulle å andra sidan ge Kina mycket goodwill. Kinesisk diplomati har lett till ett genombrott när det gäller Nordkorea. Den kan bli lika framgångsrik i Burma.
Burma var en gång en av de mest välmående länderna i Sydostasien. Med sina rika naturtillgångar och strategiska läge, kunde Burma i dag ha varit en av de "asiatiska tigrarna". Men 45 års militärstyre, korruption, etniska konflikter och knarkhandel, har förvandlat landet till en isolerad och fattig ö i en eljest blomstrande region. Miljoner burmeser drar sig fram som gästarbetare i Thailand och andra grannländer, och landets naturtillgångar skövlas hänsynslöst.
Generalerna går i spetsen för korruptionen och ser mellan fingrarna med knarkhandeln. Den överdimensionerade armen sysselsätts i slakten av minoriteter. Det som återstår av statens medel slösas på meningslösa statusprojekt. 2006 flyttades regeringen till en nybyggd huvudstad mitt i djungeln, varifrån juntan nu styr, långt från protesterna i Rangoon och andra storstäder.
Det är möjligt att juntan kan slå ner det här upproret, men på längre sikt är den dödsdömd. Flera av de ledande generalerna är gamla och skröpliga. Den internationella kritiken växer, och det finns en inhemsk opposition anförd av Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi. Den vann en storseger i det ogiltigförklarade valet 1990. Munkarna är själva inte intresserade av världslig makt, men den vinröda revolutionen kan, med internationell hjälp, bana vägen för demokrati i Burma.
Sverige bör dra sitt strå till stacken genom att trycka på Kina, Ryssland och Indien. Regeringen bör också genomföra den Burmakonferens som planerades av den socialdemokratiska regeringen. Bildt flyger kors och tvärs i världen, men vad uträttar han egentligen?