Förändringen av pensionen följer föregående års genomsnittliga löneutfall i avtalsrörelsen, minus 1,6 procent. Kopplingen till utvecklingen av arbetsinkomster gör att en pension från det allmänna på exempelvis 10 000 kronor nästa år höjs med 280 kronor, medan en pensionär med 15 000 kronor får ett lyft på 420 kronor i månaden.
Pensionärernas riksorganisation, PRO, kräver att samtliga pensioner höjs med en tusenlapp i månaden för att kompensera för de förlorade åren och den högre skatten på pensioner. Det skulle tära på det feta överskottet i statens finanser, men kravet är inte på något sätt orättmätigt.
Den borgerliga alliansregeringen för en otäck politik där medborgarna ställs mot varandra och sorteras i grupper som lönsamma och olönsamma. Skattetabellen är det talande beviset. Förr skattade alla efter en kolumn. Sedan årsskiftet är medborgarna segregerade i fem skatteklasser. Den som väljer att inte arbeta, för det är så det framställs, som en valfrihet, ska också vara beredd att betala priset.
Ersättningar från arbetslöshetsförsäkringen, sjuk- och föräldraförsäkringar sänks och beläggs med högre skatt än arbetsinkomster.
När statsminister Fredrik Reinfeldt, finansminister Anders Borg och andra ledande företrädare för den borgerliga alliansregeringen hävdar att de inte höjt skatten på pensioner, är det bara trixieri med ord. Regeringen Reinfeldt har infört högre skatt på pensionsinkomster än på arbetsinkomster. Punkt slut. Jobbavdraget är, precis som LO:s chefsekonom Dan Andersson påpekar (SvD 26/10), ett indirekt brott mot pensionsöverenskommelsen.
Aldrig någonsin har det sagts att pensionen, som är en uppskjuten löneutbetalning, skulle beskattas högre än arbetsinkomsten. Däremot har det funnits tider då pensionen beskattats lägre därför att den som gick i pension hade betalat färdigt till pensionssystemet. När pensionärerna kräver att också de ska få del av skattesänkningen, svarar statsministern att visst får ni det, det är bara att jobba.
Cyniskt och nedvärderande. Pensionärerna ska, precis som sjuka och arbetslösa, känna att de parasiterar på samhället och betala för det. En pensionär med 15 000 kronor i månaden förlorar netto närmare 7 000 kronor per år, jämfört med den som arbetar och har samma inkomst. Sjutusen kronor i minskad köpkraft samtidigt som priserna på varor och tjänster drar iväg så att Riksbanken åter tar till räntehöjning för att kyla ner ekonomin. Nästa år blir skillnaden ännu större.
Pensionärerna har inget fribrev från vare sig pris-, skatte- eller räntehöjningar och det mullrar i leden. Seniorerna i statsministerns eget parti varnar för äldreuppror. Det är bra. Upp till kamp över partigränserna. Det är inte acceptabelt att vissa medborgares pengar är mindre värda än andras.